Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Valsning - Valspråk - Valssinner - Valsstol - Valstad - Valstråd - Valsverk - Valsystem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
943
V alspråk—V alsystem
944
av band och grövre produkter i s. k. kontinuerliga
valsverk med stolparen placerade i rad efter varandra,
ofta med särskild motor för varje stolpar. Vid
kall-valsning av band valsar man som regel i reversibla
verk med en haspel på vardera sidan för på- och
av-lindning av band el. i kontinuerliga verk.
Bearbetningen vid v. sker, vad beträffar den stora massan av
valsade produkter, genom varmvalsning med
materialet i varmt tillstånd. Materialet upphettas
fördenskull i värmugnar, stål till c:a i,ooo°, andra metaller
och legeringar till en lägre, för bearbetningen lämplig
temp. Lättare formbara metaller och legeringar samt
vissa produkter, särsk. mycket tunna plåtar och band av
hårdare material, även hårt stål, valsas vid vanlig temp.
i kallvalsverk. Vid kallvalsning måste det valsade
materialet i allm. glödgas för borttagande av den av
kallbearbetningen betingade hårdhetsökningen.
Varmvalsverk finnas vid praktiskt taget alla stålverk, och
endast en mycket ringa del av det stål, som icke gjutes
i form till stålgjutgods, lämnar tillverkaren utan att
ha undergått åtm. en grövre bearbetning i valsverk.
Arl. tillverkas i världen över 200 mill. ton valsade
produkter och i Sverige långt över 1,5 mill. ton. — Litt.:
”Walzwerkswesen ’, utg. av J. Puppe och G. Stauber
(3 bd, 1929—39); I. Sahlin och E. Öhman, ”Järn- och
ståltillverkning” (1940).
Valspråk, sentens, som en (vanl. offentlig)
person, ätt el. inst. valt som ett koncentrerat
uttryck för sin strävan el. åskådning, t. ex.
”Plikten framför allt” (Gustav VI Adolfs v.), ”Snille
och smak” (Svenska akad:s v.). Kungars och
inst:s v. anbringas ofta på mynt och medaljer
el. offentliga byggnader, adliga ätters på vapnet,
privatpersoners t. ex. på exlibris.
Valssinner, dets. som glödspån (se d. o.).
Valsstol, se Kvarn och Valsning.
Valstad, sn i Skaraborgs län, Vartofta hd, s.
v. om Tidaholm, i ö. utkanten av Falbygden;
21,72 km2, 360 inv. (1955). 1,006 har åker.
Medeltida sandstenskyrka (1100-talet), ombyggd
1891. Ingår i V:s, Kymbo, Vättaks och Suntaks
pastorat i Skara stift, Vartofta kontrakt. Tillhör
storkommunen Dimbo.
Valstråd, genom varmvalsning framställd tråd,
i regel med en diam, mellan 5 och 15 mm. V.
är en av järn- och metallverkens stapelvaror, som
bildar utgångspunkt för tråddragerier och en
mångfald av varor inom järn- och
metallmanufakturindustrien.
Valsverk, maskin el. anläggning för
bearbetning av metaller genom valsning (se d. o.).
Valsystem, system, genom vilket de personer
utses, som skola representera väljarna i en
församling el. myndighet (jfr Riksdagsmannaval och
Rösträtt). Man brukar indela nu existerande v.
i två huvudgrupper, majoritetsval och
proportionella val. 1) Majoritetsval äga rum dels
i valkretsar, där flera representanter skola utses,
och dels i valkretsar, där endast en skall utses.
De förstn., även kallade b 1 o c k v a 1 el. general
ticket, förekomma i U.S.A. Vid detta v.
tillsätter majoriteten samtliga platser. Vid de sistn.,
som äro vanligast, erfordras relativ majoritet
(England, Canada) el. absolut majoritet. I det
förstn. fallet är den vald, som erhåller flest
röster av samtliga kandidater; i det sistn. är endast
den vald, som erhåller över hälften av alla
avgivna röster. Emår ingen detta, äger en 2:a
omröstning rum, varvid relativ majoritet är
tillräcklig, s. k. s k i 1 j e v a 1 (vissa primärval i
U.S.A.). 2) Vid proportionella val
till
sättas i varje valkrets flera platser efter
röstetalet, varigenom även minoriteter bli
representerade. En mängd system finnas för
fördelningen av platserna. Det enklaste är limited vote
(begränsad röstning), varvid väljaren endast får
rösta på ett visst antal kandidater, som
understiger hela det antal, som skall väljas. De, som
erhållit flest röster, äro valda. Detta system har
tidigare haft vidsträckt användning men har
nästan överallt frångåtts. En modifierad form av
detta v. är single non-transferable vote, varvid
varje väljare får rösta på endast en kandidat
och de, som erhållit flest röster, äro valda. Ett
liknande system är k u m u 1 a t i v t v., varvid
varje väljare äger lika många röster som det
antal kandidater, som skall väljas, men äger rätt
att, om han så vill, rösta på endast en kandidat.
De, som erhållit flest röster, äro valda; systemet
användes flerstädes i Amerika.
Svagheten i de nämnda v. är, att
överskotts-rösterna gå till spillo, då de gälla endast för viss
el. vissa personer och ej få komma andra till
godo. Detta kan ske, om rösterna få överföras
till annan el. andra, försåvitt de ej erfordras för
den, som väljaren i första hand ger sin röst.
Vem el. vilka den i sådant fall skall tillfalla,
avgöres helt automatiskt, i realiteten av den
partiorganisation, som uppställt listan, el. också
av väljaren själv. I senare fallet benämnes v.
single transferable vote el. Thomas Harens vote
efter en engelsman med samma namn. I sin
vanligaste form tillgår ett val enl. detta v. så, att
varje väljare med ett tecken äger utmärka den
kandidat, som han i 1 :a, 2 :a, 3 :e o. s. v. rummet
önskar vald. Varje röstsedel tillgodoräknas den
i 1 :a rummet satte, tills han erhållit tillräckligt
med röster för att bli vald, sedan den i 2:a
rummet satte på samma sätt o. s. v. I Sverige
användes liknande system vid plats fördelningen
inom partierna. De egentliga 1 i s t v a 1 e n (scrutin
de liste) utgå i motsats mot Thomas Hares’ v.
från faktiskt existerande partier. I första hand
tillfalla rösterna parti och i andra hand de
personer, som stå upptagna i åtskilliga länder under
viss statlig kontroll; regler finnas för
uppställande av kandidater, anmälan till offentlig
myndighet, skydd för partibeteckningar o. s. v. För
att fördela platserna mellan listorna användas
flera metoder. Den allmännaste har fått namn
efter den belgiske statsrättsläraren Victor
d’H o n d t och användes bl. a. i Norge, Danmark,
Finland och Västtyskland samt i Sverige vid val
av led. till F. K. Platserna fördelas mellan
partierna så, att det parti, som för varje gång har
störst valkvot, tilldelas plats. Valkvoten är lika
med partiets röstetal, så länge det ej erhållit
någon plats. Därefter erhålles den genom att dela
varje partis röstetal med det tal, som
motsvarar antalet av partiet tilldelade platser, ökat med
1. D’Hondts metod anses vara en av de bästa
och mest rättvisa av alla proportionella v., men
den gynnar dock större partier på mindres
bekostnad. Den har i Sverige fått sin utformning
av E. Phragmén. Den s. k.
uddatalsmeto-den (S ainte Laguès metod) skiljer sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
