Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Valutareglering el. valutakontroll - Valv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
949
Valv
950
handeln med utländska valutor i syfte att
reservera dessa för betalning av viktigare import
o. dyl. och framför allt i syfte att hindra att
de gå förlorade genom kapitalflykt. I Sverige
få utländska betalningsmedel, med några
undantag, säljas endast till el. köpas från Riksbanken
el. de banker, valutabanker, vilka fått särskilt
tillstånd att driva handel därmed. I första hand
är det i princip förbjudet att utan Riksbankens
medgivande utföra utländska betalningsmedel,
varmed förstås utländska sedlar och skiljemynt samt
växlar, checker och anvisningar, som möjliggöra
betalning i utländskt mynt, värdepapper och
ford-ringsbevis. Men samma förbud gäller för motsv.
svenska tillgångar. Bland bestämmelser, som
skola hindra maskerad valutautförsel, kunna
nämnas förbud mot kreditgivning till utlänning,
utöver vad som svarar mot handelsbruk, samt
förbud mot import av varor till överpris el.
export till underpris. Vidare får svensk valuta
ej införas i Sverige utan Riksbankens tillstånd.
I den ordning, som Riksbanken bestämmer, skola
utländska betalningsmedel och
banktillgodohavanden, som tillhöra i Sverige bosatt person,
erbjudas banken till inlösen till av denna bestämd kurs.
Huvuddragen av den svenska v. äro fastställda
i Valutaförordningen, medan undantag från
denna, dispensmöjligheter etc. anges i cirkulär från
Riksbanken. Dennas administration av v. handhas
av Valutakontoret.
Valv, i) Byggn. A) V., v a 1 v r i n g,
valvbåge, murbåge, murverk el. balkparti,
anordnat över öppning i vägg och oftast
uppbärande en ovanför liggande väggkonstruktion.
Beteckningen v. nyttjas även, om undre
begränsnings-linjen är rak. V. kunna vara utförda av betong,
murverk el. trä el. som stålkonstruktion och
förekomma i skiftande former, som ofta bilda
karakteristiska drag i de olika stilarterna (se Båge
samt art. om de olika byggnadsstilarna). Formen
hos ett av kilformade stenar sammanbyggt v. är
statiskt betingad och ansluter normalt till den
linpolygon, som alstras av de belastande krafterna,
inkl, egenvikten; för en dylik valvbåge med jämnt
fördelad belastning blir grundformen en parabel.
Från denna form kunna betydande avvikelser
göras, om bågen är utförd på sådant sätt (t. ex.
av armerad betong), att den kan upptaga
böj-påkänningar. De murpartier el. murar, som
uppbära och stödja ett v., kallas vederlag el.
vederlagsmurar, varvid i regel
underförstås, att vederlagskraften skall bilda vinkel med
lodlinjen. Vederlagets begränsningsyta mot v.
benämnes an f ang, undre ytan av ett v:s högst
belägna punkt kallas hjässa, och
nivåskillnaden mellan hjässan och anfängens underkant,
anfangslinjen, utgör v :s p i 1 h ö j d. Första
stenen ovanför anfangslinjen benämnes a
n-f angss t en, mittstenen vid hjässan slutsten.
B) V., valvkupa, valvkappa, välvd
takkonstruktion av sådan tjocklek, att
anordningen ej är hänförlig till skalkonstruktion, och
stundom utan annan mekanisk uppgift än att bära
sig själv. Uppbärande och stödjande murar
kallas vederlag el. vederlagsmurar (jfr
Fig. 1. Olika valvtyper
a tunnvalv, b stickvalv med
stickkupa, c kryssvalv, d stjärn- eller
nätvalv, e klostervalv, f
diagonalställt klostervalv, g spegelvalv, h
trattvalv, i inskrivet kupolvalv, j
omskrivet kupolvalv, k böhmisk
kupa.
ovan under A),
undre ytan av
v:s högst
belägna punkt
hjässa.
Sådana murar,
som begränsa
ett av v. täckt
rum utan att
göra tjänst som
vederlag, kallas [-sköldmurar.-]
{+sköldmu-
rar.+} Såväl
vederlags- som
sköldmurar
kunna ersättas
av pelare el.
bågar, och en
valvkupa, som
avslutas med
en dylik
båge benämnes
s k ö 1 d k u p a.
—
Kupolvalv (se fig.
i) kunna
utföras som
”inskrivna” (i) el.
”omskrivna” (j)
i förhållande till [-byggnadsparti-ets-]
{+byggnadsparti-
ets+} grundplan.
De hörnpartier av v., vilkas planprojektioner falla
utanför en inskriven kupols kontur, benämnas
svicklar el. pendentiv och övertäckas vanl. med
n i s c h v a 1 v el. triangulära valvkupor.
Kryss-el. k o r s v a 1 v (se fig. i c) höra konstruktivt
sett till de starkaste valvformerna, så att
veder-lagsmurarna helt el. delvis kunna ersättas av
pelare. Härav följer också, att yttermuren till ett
större, med en följd av kryssvalv täckt rum icke
behöver göras så tjock, som om den hade att
uppbära sidotrycket från ett v. av annan typ;
sidoförstärkningarna kunna i stället inskränkas
till lokala murförtjockningar, konterforter, el.
bågformade, murade stöttor, strävbågar (jfr
fig. 2). Dessa anordningar kunna i sin ordning
helt undvaras, om motstående anfanger förenas
med dragband, s. k. valvankare, vilka medelst
utvändiga ankar slutar hindras från att glida in
i murverket, övriga viktiga valvformer äro
tunnvalv, stickvalv, stjärn- och
nätvalv, klostervalv, spegelvalv,
trattvalv och böhmisk kupa (se fig. 1).
V. som byggnadsform tillhör väsentligen tiden
Fig. 2. Kyrkobyggnad med valvstomme, bestående av
kryssvalv. Planfiguren visar dessutom konterforter,
sidofiguren bl. a. strävbågar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
