Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Skidor och skidlöpning samt skidans historia och utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skidans utveckling ur snöskon. 91
Den motsvarande landsträckan i Nordamerika har ej
frambragt skidorna. Detta sekundära utvecklingscentrum har
däremot skapat eller, kanske rättare, från ofullkomligare
urformer i den Gamla världen utvecklat en själfständig typ, den
indianska eller kanadiska snöskon, hvilken med sina eleganta
former af många, om än utan skäl, ställes vid sidan af eller
till och med framför skidan.
Att i de trakter, där de fått sin utveckling, söka efter
former, som mest likna skidans eller snöskons urtyper, har
säkerligen endast mycket liten utsikt att lyckas. I likhet med
naturforskaren bör man helt visst, för att finna dylika former,
vända sig till de mest isolerade trakter. Vi måste gå till
bergkedjor, som ligga utanför skidans område, men dock nå
hennes temperaturgräns. Vi finna här trugor af olika slag.
I Gamla världen känner man sådana från Tibet, från
Armenien, Kaukasus och flere ställen i Europa, och inom skidans
område finnes denna primitiva form vid sidan af henne i
Skandinavien samt hos ainoerna och tsjuktsjerna (enligt
meddelande af kapten A. Jacobsen).
Redan i den gamla klassiska litteraturen omtalas
primitiva former af trugor. 400 f. Kr. lärde Xenofon af
infödingarne i de armeninska fjällen att »binda påsar (aaz/a)
på hästens ben, ty eljest sjönko de ned till buken». Snön
låg famnsdjup (Anabasis IV, 5). Strabo berättar omkring
20" f. Kr. (XI, 5), »att bergsborna på Kaukasus’ södra
sluttning binda på sig platta skifvor (rcÅaråia) af ogarfvad oxhud,
liknande tamburiner och försedda med piggar», och så skola de
göra ännu i dag. I Armenien begagnades också, enligt samma
författare, »runda skifvor af trä» (rgoxioaot) med piggar på.
Enligt Suidas berättar Arrianos (omkring 140 e. Kr.) i ett nu
förloradt verk, att Brutios under en marsch i fjällen »befallt
traktens innevånare, som voro vana vid samfärdsel om vintern.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
