Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Skidor och skidlöpning samt skidans historia och utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trugans öfvergång till skida. 93
till att åka på fram öfver snön, och särskildt omtalar Strabo
det från Kaukasus. En del indianer bruka lägga skinn
under sina trugor, när de skola utför backar. Eskimåernas
namn på trugor betyder (enligt Kleinschmidt) egentligen »skinn
att glida på». Deras skida är nästan alltid skinnklädd.
Men från det ögonblick rörelsen öfvergår till
glidande har trugan utvecklat sig till skida.
För att vinna stöd för denna åsikt om skidans
utveck-lingssätt, måste vi undersöka, om det möjligen ännu skulle
finnas skidformer, som genom sin stora bredd och
jämförelsevis ringa längd erinra om trugformen.
Ju längre vi komma österut i Sibirien, blir skidformen,
enligt meddelande af kapten A. Jacobsen, allt kortare och
bredare. Längst österut hos golderna och giljakerna äro de
endast 1,4o—1,6o m. långa och 16 cm. breda.*
Förhållandet mellan längd och bredd är sålunda omkring 9:1. Språnget
till långa skinnklädda trugor är i sanning icke stort, i alla
händelser icke större än t. ex. till trondhjemska eller
öster-dalska skidor med ett förhållande mellan längd och bredd
uppgående till öfver 30: 1. Ett slående intryck af, huru litet
språnget kan vara mellan trugan och skidan, får man vid
betraktandet af de teckningar, Nordenskiöld i sin skildring af
Vegaresan ger af en truga och en skida från tsjuktsjerna.
Öfvergången i form från den ena till den andra är icke stor:
gör trugan af enbart trä, kläd henne med skinn, och skidan
är färdig.
Går man öfver till amerikanska sidan af
Behrings-sundet, finner man äfven hos Alasjka-indianerna långa, smala
* Ett par skidor från golderna finnes i »Museum für Völkerkunde»
i Berlin. Dessa äro, enligt Jacobsen, 1,45 m. långa och 16 cm. breda.
De äro gjorda af furu och öfverdragna med skinn af renens ben.
Tåstroppen är af bredt själskinn med en bred hälrem. De äro
framtill något uppåtböjda, men baktill endast helt obetydligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
