Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Skidor och skidlöpning samt skidans historia och utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hoppning på skidor. 99
långt större svårigheter utan än med den, utom det att
hållningen blir ojämförligt säkrare och ledigare därigenom, att
man kan samla hela sin styrka och mer litar på kraften i
sina ben än på stafven.
Det är ej många år sedan denna nya metod började
användas, men den har gjort en hel revolution i vår
skid-värld. Med detta nya manér följde också en ofantlig
utveckling af konsten att ränna med hopp, »staa i hop». Denna
konst, som alltid ansetts för en hufvudsak vid den
sportsmässiga skidlöpningen, har ingen synnerlig praktisk betydelse,
ty ingen tar sig gärna för att ge sig utför bråddjup och
göra långa luftfärder, när han är ute på långresa och
använder sina skidor på fullt allvar. Då söker man helst
undvika dylika svårigheter. Hoppningen måste därför helt
och hållet anses som en lek, men en nyttig lek, ty ingenting
förmår i samma grad ge spänstighet åt kroppen och välde
öfver skidorna i förening med mod och säkerhet.
För att »staa i hop» uppsöker man sluttningar, där man
med hvinande fart kan ränna utför afsatser (antingen
naturliga eller uppkastade snö vallar), öfver hvilka man nu med
den fart man har gör en längre eller kortare luftresa. Genom
att taga sats på kanten af terrassen kan språnget betydligt
ökas. På detta sätt kan man 20 till 27 m. sväfva genom
luften, ja, personer skola finnas som hoppat nära 30 m.
Sålunda berättas om en bekant skidlöpare från Telemarken,
Söndre Auersen Nordheim, att han kunde hoppa 29 m. utför
en klippbrant och stå på skidorna, när han kom ned.
Det lodräta fallet blir under sådana luftsprång icke
obetydligt. 8—12 m., alltså ett fall från tredje eller fjärde
våningen i ett ordinärt hus, är ingenting ovanligt. När man
kommer ned, skjuter man gärna det högra benet framför det
vänstra, böjer ett ögonblick litet på vänstra knäet och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
