Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Från Norge öfver Skotland och Färöarna till Island
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÄRÖARNAS KUSTBILDNING.
I 11
bredt sig jämt åt alla sidor, därefter stelnat den ena ofvanpå,
den andra och bilda nu de otaliga, nästan vågräta lager,
vi kunna se nästan öfverallt på fjällsidorna. De gifva dessa
ett egendomligt randigt utseende och bilda ofta afsatser,
liksom ofantliga trappsteg upp efter fjällsidan mot toppen,
hvilken vanligtvis är vågrätt afskuren och platt ofvanpå.
Ursprungligen ha väl Färöarna bildat ett stort
sammanhängande land, liksom våra dagars Island; men basalten är
en lös stenart, som lätt förvittrar. Under tidernas lopp ha
regn, köld, under istiden is och mest af allt hafvet bidragit
att stycka sönder landet i den mängd små öar, hvaraf
arkipeln nu utgöres.
Men dessa kvarlefvor af det forna landet erbjuda en
oändlig rikedom på vilda, i hög grad pittoreska former. I
synnerhet är detta fallet på västra och norra sidorna, där
hafvet ligger våldsammast på och gräfver sig djupast in i
klippväggen. De mörka basaltväggarna stupa ofta flere hundra,
ja, tusen fot lodrätt ned i hafvet. Mångenstädes resa sig
dock ännu enstaka klippstycken med de bisarraste former
långt utanför stranden. De från hafvet inrullande sjöarna
bryta sig emot dem och göra dem allt mindre och mindre,
men ha dock icke förmått helt och hållet bortspola dem.
När hafvet ligger på här med hela sin våldsamhet, när
de komma inrullande långt utifrån dessa väldiga, mörka
västerhafssjöar, lyftande sina våta bringor och jagande
hvarandra i oafbruten följd, och så med brakande dån efter
regelbundna mellantider rusa in i de klyftor och hålor de
själfva utgräft, när bränningen larmar och det bryter
hvitt på alla kanter, när hafsskummet kastas högt öfver
bergväggarna och upp öfver landet, då kan väl hända, att
dessa öar erbjuda ett skådespel af så storartad friskhet, att
det behöfs mer än ord för att ge ett intryck däraf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
