Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Från Norge öfver Skotland och Färöarna till Island
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IIO
FRÅN NORGE TILL ISLAND.
alla hinder». Det var just då han i första branta sluttning
skulle visa detta sitt konststycke som det gick så på tok för
honom, och vi kunde ju, trots allt, ej låta bli att draga på
munnen.
Han var nu i flere dagar invalid, och vi trodde, att vi
skulle förlora den ene af våra kamrater, och jag tänkte redan
på att taga en isländare i hans ställe, ehuru ingen just var
synnerligt benägen därtill. Genom daglig massage blef han
dock snart så pass förbättrad, att jag åter hoppades kunna
använda honom, ehuru han själf såg allt i de mörkaste
färger och i allmänhet var ytterst nedslagen. Det samma
var äfven förhållandet med Ravna, som trodde sig antingen
skola bli nödsakad att ensam följa oss, eller också afstå från
hela resan, men därmed också från förtjänsten.
För öfrigt blef tiden oss alls icke lång på Thingeyre.
Vi gjorde fjällbestigningar, jagade sjöfågel på fjorden,
företogo ridturer, besökte bondgårdarna i trakten o. s. v. I
synnerhet voro ridturerna på de små, ypperliga islandshästarna
ett utsökt nöje. Kommer man upp på en sådan liten råtta
och, som författaren, ej just är liten till växten, tar man
sig knappast ut till sin fördel, där man sitter med fötterna
nästan skrapande i marken. I början fruktar man nästan,
att hästryggen ej skall hålla. Men när det så bär af i
vildaste karriér och allt hvad tygen hålla, öfver grusbackar,
där stenarna rulla under hästhofven, öfver myrar, där hästen
sjunker ned till långt upp på benen, öfver bäckar och klyftor,
uppför branta bergstigar, utför stupande fjällsidor, med ett
ord genom en terräng, där en vanlig häst vid första steg
skulle ha ett par hela ben mindre, och öfverallt med samma
vilda fart och utan att hästen en enda gång fubblar med
foten — ja, då tror jag, att man måste fatta aktning för
islandshästen, säkerligen världens yppersta berghäst. Mest för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
