Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Från Island mot Grönland. Svikna förhoppningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40 FRÅN ISLAND MOT GRÖNLAND.
enformighet en himmel, än strålande hvitblå i det klara
dagsljuset, än mulen och hotande af drifvande skyar eller höljd
i täta dimmor, än glödande i soluppgångens och
solnedgångens rika färgprakt, än drömmande i den ljusa
sommarnatten; — och under den mörka årstiden de sällsamma
nätterna med sitt stjärneljus och sitt öfver den hvita slätten
flammande norrsken, eller månen, som mer vemodsfull än
någonsin tyst vandrar sin bana genom en öde och liflös
natur. Himlen får i dessa trakter ett större värde än på
något annat ställe. Landskapet själf är detsamma; men
himlen ger det färg och stämning.
Jag kan aldrig förgäta första gången jag kom in i denna
natur. En mörk natt i mars 1882, då jag ombord på
en själfångare kom seglande från Norge mot Jan Mayen,
rapporterades is för ut. Jag skyndade upp på däck och
stirrade ut i mörkret; men allt var kolsvart natt, och jag
kunde ej upptäcka något. Då sköt plötsligt något hvitt fram
ur mörkret. Det växte och blef hvitare, underligt hvitt på
den korpsvarta hafsytan, där det vaggade upp och ned på
de mörka vågorna. Det var det första isflaket. Så kom
det flere och flere. De dykte fram långt för ut; med ett
skvalpande ljud gledo de förbi och försvunno långt bakom
oss. I detsamma får jag se ett sällsamt sken öfver den
nordliga himmelen. Det var starkast nere vid horisonten, men
sträckte sig ända upp mot zenit. På samma gång hördes
norrifrån ett svagt brusande ljud, liknande bränningens dån
mot land. Det var drifisen vi hade förut. Ljuset var det
återsken, de hvita ismassorna alltid kasta mot töcknig luft,
och ljudet kom från sjöarna, som bröto öfver isflaken,,
medan dessa rasslande tornade mot hvarandra. I stilla
nätter kan dånet höras långt till hafs.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
