Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Från Island mot Grönland. Svikna förhoppningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150 FRÅN ISLAND MOT GRÖNLAND.
»staurhynning» eller »staurkval». Han är en stark simmare
med snabba rörelser och en farlig tandgård. Han är alla de
stora hvalarnes skräck, och hvar han visar sig, fly de därför
hals öfver hufvud, och en enda sådan liten gladiator kan
ensam jaga dessa jättar framför sig, stundom till och med
ända på land. Denna skräck är ej heller helt och hållet
ogrundad, ty han anfaller dem helst i flockar, och hugger
stora stycken späck ur deras sidor, däraf namnet. Af smärta
och förtviflan piska de stora hvalarne vattnet till skurn och
ila bort som blixten, följda i hack och häl af dessa små
odjur, som icke gifva sig förr än deras offer, utmattade af
blodförlust och ansträngning, duka under. Men det är icke
blott hvalarne späckhuggaren angriper, äfven själarne äro
föremål för hans roflystnad. Eskimåerna ha berättat mig,
huru de sett »ardluken», som de kalla honom, taga själen i
en enda munsbit.
På de norska kusterna synes späckhuggaren i
allmänhet föra ett mera fredligt lif. Han infinner sig ständigt vid
våra sillfisken och synes här endast lefva af sill och sej.
Han visar ingen benägenhet att angripa de stora hvalarne,
med hvilka han här dagligen sammanträffar, liksom de ej
heller synas vara rädda för honom. Orsaken härtill är
möjligen den, att han här har fullt upp med fiskföda, så att
han ej bryr sig om hvalspäck; sannolikare är dock, att de
bardhvalar, som komma på sillfiskena, nämligen sillhvalen
(Balænoptera musculus) och »vaagehvalen» (Balænoptera
ro-strata), icke äro de hvalar han brukar angripa. Dessa äro
sannolikt den icke så snabba och starka blåhvalen och
möjligen äfven trollhvalen (Megaptera boops).
Allt emellanåt sågos själar sofvande på vattenytan.
Gungande upp och ned på vågorna, hade de en förvillande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
