Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Klapmytsen och klapmytsfångsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154 KLAPMYTSEN OCH KLAPMYTSFÅNGSTEN.
på hufvudet, men de sitta här så tätt, att hufvudet ofta
förefaller alldeles svart.
Hanens hätta kan blåsas upp till rent af förvånande
storlek och ger då hufvudet ett högst egendomligt utseende.
Det händer dock sällan, och jag har ej sett honom göra det
annat än när han blir ond och retad, t. ex. då man skjuter
på honom. Vanligen ligger hättan slakt ned och hänger då
som en kort snabel fram öfver nosen. Ändamålet med denna
hätta är ej lätt att förstå. Det låter visserligen tänka sig,
att hon möjligen kan vara ett försvarsvapen till skydd af
klap-mytsen ömtåligaste del, nosen, hvilket i tidernas lopp
utvecklats hos hanarne i följd af deras strider om honorna, då de
bäst skyddade gått med seger ur dessa strider och sålunda
kunnat föröka sig i starkare grad än de hättlösa.
Denna förklaringsgrund förefaller mig dock långt ifrån
öfverbevisande; ty väl utkämpa hanarne i brunsttiden väldiga
bataljer med hvarandra, men det är mig svårt att fatta,
hvarför just nosen skulle härvid sväfva i så stor fara.
Sannolikare synes mig då, att denna hätta kan vara en prydnad,
som hanarne fått därigenom, att hanar med anlag därtill vid
parningen föredragits af honorna.
Klapmytsen är stor och stark, tillika modig och, när
han sätter sig till motvärn, icke att leka med. På isen rör
han sig visserligen mindre lätt, men i vattnet kan han vara
rent af farlig, och eskimåerna, som måste fånga honom från
sina små kajaker (skinnbåtar), ha därför goda skäl för den
respekt de hysa för honom; han har vållat mången eskimås
död. 1882 blef min båt en gång angripen af en sårad
klap-mytshane, som kastade sig upp på båtkanten och högg efter
mig med tänderna, men träffade i stället relingen, där han
lämnade djupa märken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
