Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Klapmytsen och klapmytsfångsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162 KLAPMYTSEN OCH KLAPMYTSFÅNGSTEN.
och båtarna äro inom ett ögonblick i vattnet. Och så sätter
man af åt hvar sitt håll. Det är en vacker anblick att se
ett fångstfartygs tio båtar sålunda på en gång sätta af från
fartyget och ro i hvar sin riktning in genom isen. Skytten
står upprätt och spejande i stäfven på hvar båt, medan
styrmannen står i aktern vid styråran och de öfriga tre eller
fyra af båtens besättning drifva fram honom med kraftiga
årtag.
Så kommer man in bland själen, och det börjar knalla
och smattra på alla håll. Det kan ibland låta som en
ordentlig batalj påginge. Är det tillika en vacker
solskensdag och massor af själ ligga på isflaken rundt omkring och
sträcka sig i solen, då ligger det ett egendomligt skimmer
öfver detta lif, som alltid skall utöfva en mäktig
dragningskraft på den som en gång varit med därom. Hvar och en
af skyttarne vill naturligtvis vara den förste som kommer
tillbaka till fartyget med lastad båt, och han söker elda upp
sitt folk till samma ärelystnad och att drifva båten framåt i
starkast möjliga fart. När man hunnit i själens närhet, måste
man noga akta sig att komma bakom något isstycke, så att
han förlorar båten ur sikte, sedan han en gång fått ögat
på den. Man söker helst ro fram i öppet vatten och så
rakt på själen som möjligt, så att han länge kan se båten.
Blir han nämligen plötsligt öfverraskad, försvinner han strax.
Då han blir varse båten, lyfter han upp hufvudet, men är
denna ännu långt borta, lägger han det kanhända åter ned
på isen och ligger så stilla.
Emellertid kommer båten närmare, framdrifven af fyra
kraftiga åror. Då lyfter han åter på hufvudet och blickar,
nu allt mer betänksam, än på båten, än på vattnet under
sig. Han blir orolig, hasar sig fram ännu längre ut på
kanten, sträcker ut halsen och ämnar synbarligen försvinna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
