Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Klapmytsen och klapmytsfångsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRIGSLIST. 163
i djupet. Plötsligt och på ett tecken af skytten uppger nu
båtmanskapet ett förfärligt tjut. Själen studsar, sträcker åter
ut halsen och lyssnar förvånad till dessa underliga ljud. Men
så drar han ihop sig igen, skjuter sig ännu en gång ut mot
iskanten och ämnar just försvinna, då ett nytt tjut, ännu
värre, ännu mera ihållande och ohyggligt än det första,
kommer från båten. Åter sträcker han ut halsen, åter
lyssnar han förvånad och stirrar på båten, hvilken alltjämt med
full fart. flyger fram öfver vattnet.
Men nu lägger han de främre simfötterna ut öfver
iskanten, kröker ryggen och sträcker ut halsen mot vattnet.
Trots de mest infernaliska vrålningar utifrån båten, tänker
han nu verkligen störta sig i vattnet, och man är ännu icke
inom skotthåll. Det är nu ingen annan råd: skytten kastar
i ett nu studsaren till ögat och sänder en kula in i iskanten
alldeles inuder honom, så att snö och isstycken kastas upp
och träffa honom i bringan och på nosen. Det var något
alldeles nytt. Förskräckt drar han sig baklänges och med
indraget hufvud tillbaka in på flaket, stirrande på iskanten.
Medan han grubblar på denna nya gåta, har båten med god
fart kommit inom skotthåll. »Väl rödt!» kommenderas det,
årorna släppas och, hängande i stropparna, glida de åt sidan.
Alla måste sitta stilla och tysta, medan skytten höjer
studsaren. Skottet brinner af och, träffadt i pannan, sjunker själens
hufvud ned på isen igen, men denna gång för att ej mer
resas.
Ligga många själar i hvarandras närhet, kan man på
en gång få göra god fångst; men det är då af största vikt
att träffa, i synnerhet de första man skjuter på, så att de
genast ligga stendöda. Jag erinrar mig sålunda 1882 ha
skjutit en hel båtlast på samma ställe, och ingenting
hindrade, att jag skulle kunnat skjuta flere båtlaster, om jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
