Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Klapmytsen och klapmytsfångsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRÄNDRADE VANOR. 167
och lära lika väl som vi menniskor, om än icke i lika hög
grad. Och ett godt exempel härpå är måhända just
klapmytsen i Danmarkssundet. Förr i tiden förde han ett härligt
lif på isen här uppe. Han åt, sof, hade sina kärleksäfventyr,
förökade sig. Blott en enda yttre fiende kände klapmytsen
under denna guldålder, och det var isbjörnen. Men det
hände icke så ofta, att han fick besök af denne, ty björnen
håller sig gärna längre in, där isen är tätare, då han just
icke är någon god simmare, och klapmytsen höll sig af
denna orsak gärna längre ut i den öppnare isen närmare
iskanten.
Men 1876 på sommaren kom utifrån hafvet ett annat
slags isbjörn till Danmarkssundet, och den björnen var både
roflystnare och större. Det var det norska själfångstfartyget
Isbjörnen, utsändt till dessa trakter af veteranen bland de
norska själfångarnè, Sven Foyn. Denna isbjörn fänn här
massor af själ och tog på en gång flere tusen. Men från
den dagen var det slut på klapmytsens ostörda lif här uppe.
Hvarenda sommar i slutet af maj och början af juni kommo
hela skaror af norska själfångare hit upp, och då själen var
spak och lätt att fånga, tog man hela massor af den. Ja,
de första åren behöfde man ofta ej skjuta honom, man kunde
slå ihjäl honom; på flere fartyg lät man ej folket ens taga
skjutgevär med sig i båtarna, utan all själ slogs ihjäl.
Men denna själfångstens guldålder tog snart slut.
Klapmytsen hade hittills icke vetat, hvilken fara hotade honom
från dessa fartyg med utkikstunnor på stortoppen och som
utsände en hel svärm af båtar. Men han gjorde snart sina
erfarenheter, och det dröjde ej länge förr än han blef skyggare.
Nu måste man skjuta honom, ofta på långa håll. Det
märkligaste var dock, att det icke blott var de gamla, erfarna
själarna som blefvo skyggare, utan detsamma var äfven i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
