Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Ombord på Jason
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÅRA BÅTAR.
187
För ett fartyg sådant som Jason skulle det helt visst
varit en lätt sak att bryta sig igenom denna isremsa. Hur
ofta hade vi ej förut gått genom is som var mycket värre!
Men då gällde det själ: det var fartygets egen affär. Nu
däremot ställde sig förhållandena något annorlunda. Hade
fartyget varit mitt, skulle jag ej ett enda ögonblick tvekat
att låta det gå in. Men nu voro vi gäster ombord, och för
en landstigning på Grönland var fartyget ej assureradt.
Ström-och djupförhållanden i detta farvatten voro ännu obekanta.
Miste fartyget sin propeller i isen, var det kanske utan
räddning förloradt, då det svårligen kunde få den ersatt med en
ny. Och det värsta af allt var, att om fartyget måste
öfvergifvas, kunde det bli svårt nog för de 64 man, som utgjorde
dess besättning, att med det lilla proviantförråd som fanns
ombord taga sig fram till bebodda ställen. Då vi dessutom
trodde oss lätt kunna reda oss själfva, anmodade jag icke
kaptenen om att föra oss längre än till iskanten, utan gaf
order om våra sakers nedläggande i båtarna och dessas
klargörande.
Som jag redan nämt, hade expeditionen medfört en
särskildt för ändamålet i Kristiania bygd båt. Men då denna
skulle bli starkt belamrad af expeditionens tämligen
skrymmande utrustning, mottog jag med glädje kaptenens vänliga
anbud att få öfvertaga en af Jasons minsta fångstbåtar. De
två båtarna nedfirades och lades vid sidan af fartyget. Och
nu blef det brådtom ombord att öppna våra lådor och packa
ned allt i båtarna. Det var svårt att säga, hvilka voro
ifrigast att hjälpa till, expeditionens medlemmar eller
fartygets besättning. Bref till hemmet afslutades, och hade
någon en särskildt god vän, vare sig af det manliga eller
kvinliga könet, som han ville säga ett sista farväl, så blef
det antagligen nu gjordt. Man visste ju ej så säkert, när
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
