- Project Runeberg -  På skidor genom Grönland /
195

(1890) [MARC] [MARC] Author: Fridtjof Nansen Translator: Otto Wilhelm Ålund With: Andreas Bloch, Thorolf Holmboe, Eivind Nielsen, Erik Werenskiold - Tema: Greenland, Exploration
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Mot land. Drift i isen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ÖDESDIGERT DRÖJSMÅL. 195

Då tätnade isen, och vi måste så fort som möjligt taga
vår tillflykt på ett isflak. Min båt hade kommit upp på ett
olyckligt ställe i en trång ränna, och då isen åter glesnade
och båten sattes ut, skar sig en skarp iskant genom ett af
borden på ena sidan. Båten kunde ej flyta och måste lossas
och dragas upp på flaket igen för att repareras. Sverdrup
med Kristiansen som biträde grep sig an härmed, och med
verkligt mästerskap satte hän på jämförelsevis kort tid allt
åter i stånd med de dåliga material och redskap han hade
att tillgå. De bestodo af en furuplanka, som utgjort
bottentilja i båten, några spikar, en yxa och en träklubba.

Denna otur afgjorde emellertid vårt öde. Under arbetet
med båtens iståndsättande hade isen åter tätnat, på samma
gång himmeln starkt mulnat, och regnet störtade ned öfver
oss i strömmar, insvepande allt omkring oss i töcken. Det
var intet annat att göra än att slå upp tältet och bida tiden.
Klockan var nu redan 10 på förmiddagen den 18 juli. Det
bästa vi kunde göra var att krypa in i våra sofsäckar och
taga oss den hvila, som efter 15 timmars ihållande, strängt
arbete i isen ej var ovälkommen.

Innan vi gingo till kojs, lättade det upp litet, och vi
fingo se Jason långt ute. Han eldade just nu upp och
försvann en liten stund därefter i fjärran, förmodligen antagande,
att vi för längesedan kommit välbehållna i land.

»Då Ravna såg fartyget för sista gången,» skrifver Balto
i sin reseskildring, »sade han till mig: ’Ack, så dumma vi
voro, som lämnade fartyget för att dö här. Det är intet
hopp om att kunna berga lifvet. Det stora hafvet blir vår
graf. Jag svarade honom, att det inte skulle varit rätt, om
vi båda lappar vändt om. Vi skulle icke fått någon
betalning, och den norske konsuln hade kanske måst skicka oss

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Apr 13 17:37:06 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfgronland/0224.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free