- Project Runeberg -  På skidor genom Grönland /
202

(1890) [MARC] [MARC] Author: Fridtjof Nansen Translator: Otto Wilhelm Ålund With: Andreas Bloch, Thorolf Holmboe, Eivind Nielsen, Erik Werenskiold - Tema: Greenland, Exploration
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Mot land. Drift i isen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

202

MOT LAND. DRIFT I ISEN.

Det är mänskligt att i sådana stunder låta minnet dröja vid
allt som var skönt i lifvet, och skönare minnen än dessa
solskensminnen från fjället med renflocken ha säkerligen icke
många att se tillbaka på.

»Men äfven här skiner solen, och det lika mildt och
fredligt som någonstädes, ned på det rullande hafvet och den
dånande bränningen, som brusar rundt omkring oss. Kvällen
är härlig. Lika röd som i går sjunker solen, sättande
västhim-meln i brand och sändande land, is och sjö en lång, glödande
afskedskyss, innan hon försvinner bakom inlandsisens rand.
Ingen fläkt rör sig. Hafsytan rullar blank som en guldsköld
under aftonhimmeln in emot oss. Ovilkorligt runnö de första
raderna af den gamla välbekanta sången mig i minnet:

Havet er skjønt, naar det roligen hvælver
Staalblanke skjold over vikingers grav.

»Ja, det är i sanning skönt att se dessa väldiga,
långsträckta vågor komma i ändlös rad rullande emot en, som
om intet kunde hejda dem, se dem törnå emot den hvita
isen, lyfta sina våta blågröna bringor, bryta och kasta
isstycken och skum framför sig in öfver den hvita snön.

»Men det förefaller nästan underligt, att ett sådant väder
skulle kunna vara bestämdt till ens undergång. — Men lika
godt, det skall ändå en gång ske, och man kunde i alla
händelser icke gärna önska sig en vackrare afskedsstund.

»Men här är ingen tid att förlora; vi närma oss med
stark fart hafvet. Sjögången är så svår, att vi på bottnen
af vågdalarna ingenting se af isflaken omkring oss, endast
himmeln öfver oss. Flaken stöta emot hvarandra, bräckas
och malas sönder rundt omkring oss. Vårt eget är nu
äfven bräckt. Skola vi inom kort ut till hafs, då kunna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Apr 13 17:37:06 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfgronland/0231.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free