- Project Runeberg -  På skidor genom Grönland /
211

(1890) [MARC] [MARC] Author: Fridtjof Nansen Translator: Otto Wilhelm Ålund With: Andreas Bloch, Thorolf Holmboe, Eivind Nielsen, Erik Werenskiold - Tema: Greenland, Exploration
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Ännu drifvande

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

LÅNGA ANSIKTEN.

211

igen, kommo vi ändtligen i väg inåt isen till några öppna
ställen. Det går nu en stund med god fart in igenom.
Innan vi ännu lämnade flaket, där vi haft vårt nattkvarter,
flög en flock svartänder (?) förbi oss norrut. Det var
liksom en hälsning från land och stärkte oss naturligtvis i våra
förhoppningar. För öfrigt är det här märkvärdigt fattigt på
fågellif. Ej ens en måse står att upptäcka.

»Vi drifva hela dagen inåt mot land, tåligt väntande, när
isen är tät, men arbetande desto friskare, när han åter glesnar.

»Vi närma oss land; hoppet stiger. En korp kommer
flygande från sydväst och drager öfver oss norr ut, åter en
hälsning från land.

»Flere stora klapmytsar ses på flaken rundt omkring.
Frestelsen blef en jägare för stor. Sverdrup och jag måste
ut för att skjuta en gammal »hættefant» (d. v. s. en gammal
klapmytshane med hätta på nosen), som låg helt nära oss.
Efter att ha krupit alldeles in på honom, sköt jag honom
också. Då vi kommo fram till honom, var han ännu icke
alldeles död. I min zoologiska ifver ville jag begagna
tillfället att göra iakttagelser öfver ögonens färg och hättans
form o. s. v. i lefvande lifvet, saker som ännu ej äro
fullständigt kända. Medan jag var upptagen häraf, hasade sig
själen ut mot kanten af flaket, och innan vi visste ordet af,
glider han i vattnet. I detsamma han föll stötte jag en
själhacka och Sverdrup en båtshake uti honom. Det blef nu
ett ordentligt nappatag mellan honom och oss. Vi sökte
hålla hans stjärt och baklemmar uppe, så att han icke kunde
slå med dem i vattnet, ty däri ligger, som bekant, hans
styrka. Det lyckades en stund, men han var stark i
dödskampen. Då jag ser, att våra tag äro dåliga, ber jag
Sverdrup taga bössan och utan dröjsmål skjuta honom. Men
han tror sig ha bättre tag än jag, och det vore därför bäst,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Apr 13 17:37:06 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfgronland/0242.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free