- Project Runeberg -  På skidor genom Grönland /
227

(1890) [MARC] [MARC] Author: Fridtjof Nansen Translator: Otto Wilhelm Ålund With: Andreas Bloch, Thorolf Holmboe, Eivind Nielsen, Erik Werenskiold - Tema: Greenland, Exploration
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Ännu drifvande

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i land! 227

lastades, och det dröjde ej länge förr än vi voro färdiga till
afresa.

Innan vi lämnade detta flak, som fört oss så väl och
efter all sannolikhet skalle bli vårt sista isfartyg, gick jag
upp på dess högsta punkt för att se, hvilken väg vi borde
taga. Det var en märklig förändring som försiggått: hela
drifismassan sågs i drift ut från land i rättvisande sydostlig

o Q

riktning. At det hållet kunde jag endast se is, och luften
var där helt hvit, såsom öfver stora ismassor är vanligt.
Söder ut längs land syntes däremot vara alldeles öppet vatten,
och vi befunno oss icke synnerligen långt därifrån. Det
sträckte sig upp i en kil längs kusten och slutade något norr
om oss, där isen tycktes ligga ända in till land. Vi befunno
oss på insidan af ismassan; hafvet på yttersidan kunde jag
ej tydligt urskilja.

Hur plötsligt kan ej ödet kasta om! I detta
ögonblick var det tydligt, att vi inom kort måste vara i land;
men hade någon sagt oss det i går, skulle ingen af oss
kunnat fatta möjligheten däraf.

Så satte vi af, och så fort åtta kraftiga armar kunde
drifva oss fram, bar det af inåt land. Vi kunde ro i öppet
vatten mellan flaken nästan hela vägen. Endast på ett par
ställen måste vi bryta oss igenom.

Efter några timmar voro vi igenom isen. Den känsla
som grep oss, när vi styrde båtarna förbi det sista
isflaket och sågo det öppna, blänkande vattnet hvälfva sig
framför oss ända in till land, låter knappast med ord beskrifva
sig. Icke ofta har en man gladare fört styråran än den
gången. Det var som om man befriats ur en långvarig
och dyster fångenskap och så med ens såg framtiden ligga
ljus och lockande framför sig. Och lifvet var äfven i detta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Apr 13 17:37:06 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfgronland/0258.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free