Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Historisk öfversikt af äldre försök att genomtränga isbältet på Grönlands östkust
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
258 ’ HISTORISK ÖFVERSIKT.
ungefär samma väglängd som driften 1777). De drefvo vid
pass 8 månader eller 246 dagar, och detta ger följaktligen en
medelhastighet af omkring l,i geogr. mil i dygnet, eller mindre
än hälften af den hastighet, hvarmed man dref 1777. Orsaken
är möjligen till en del den, att strömmen om vintern icke
är så stark, samt att hansamännen drefvo på kortare afstånd
från land. Den månad, då de hade sin största
medelhastighet, var för öfrigt november, då den var inemot 2 geogr.
mil (7,8 kvartmil). De voro då ännu norr om Island.
Jämföras dessa medelhastigheter (2,5 mil från 1777 och
1,1 mil från 1869—1870) med den vi hade under vår 11
dagars drift, hvilken var inemot 6 (5, s) mil i dygnet, är
skilnaden betydlig. De flesta dagar drefvo vi ända till 7 mil.
Sannolikt torde orsaken till denna skilnad vara att söka
däruti, att strömmen om sommaren går med betydligt större
hastighet än andra tider på året. En annan orsak kan
naturligtvis äfven vara den, att Hansas besättning var långt inne
i drifisbältet, medan vi voro längre ut. De 1777 förolyckade
drefvo, som redan är nämdt, med betydligt större hastighet
under den sydligaste delen af sin drift: de hade nämligen
söder om 64° n. br. en hastighet af vid pass 4,5 geogr. mil
i dygnet.*
Ett märkligt förhållande med strömmen på 61—62°
n. br. har jag flere gånger haft anledning beröra. Det synes,
som här ofta måste råda en oregelbundenhet i strömmens
riktning och hastighet, hvilken möjligen kan ha sin grund
* Strömmens hastighet synes ett stycke norr om Kap Dan vara
betydligt mindre än i närheten däraf och söder därom. Bland de
norska själfångarne i Danmarkssnndet är det också ett allmänt kändt
förhållande, att ju närmare man kommer Kap Dan, dess stridare blir
strömmen. Flere norska själfångare ha äfven längre eller kortare tid
varit fast i isen under kusten, men driften har, så vidt jag erfarit, ej
varit betydlig. (Jmf. äfven hvad jag förut yttrat om Vikings drift 1882.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
