Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Norr ut längs kusten. Möte med eskimåer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRSÖK TILL SAMTAL. 275
för måste taga sig i akt. Östgrönländarne ha nämligen en
hel mängd vidskepliga föreställningar om denna jökel.
Därefter sökte vi med tecken göra dem begripligt, att
vi ej kommit söder ifrån längs land, utan utifrån hafvet, en
underrättelse som endast frambragte ett långt brummande
läte, alldeles liknande en kos råmande och som väl skulle
uttrycka den högsta grad af häpnad. De sågo på en gång
på oss och hvarandra med en tviflande min. De trodde
tydligen icke ett ord eller, rättare sagdt, ett tecken däraf,
eller också måste vi vara öfvernaturliga väsen, och detta vore
väl, när allt komme omkring, icke så osannolikt.
Så började de beundra vår utrustning, och först och
främst våra båtar. I synnerhet väckte järnbeslagen deras
högsta förvåning och beundran. Vi gåfvo dem ett stycke
köttbiskuit hvar, och häröfver blefvo de strålande glada. De
åto en bit däraf, men gömde det öfriga, sannolikt för att visa
det hemma i lägret.
Hela tiden stodo de emellertid och huttrade och frösö,
och det var ej heller så underligt, ty litet kläder hade de på
sig, och nakna voro de, som sagdt, om lifvet. Mildt var
just ej heller vädret. Så gjorde de några åtbörder, som
skulle betyda, att det var kallt att stå där på berget, och
att de ville gå i sina kajaker igen. De frågade med tecken,
om vi ämnade oss nordpå, och när vi svarade jakande,
pekade de än en gång varnande mot Puisortok och gingo
ned till stranden. Här togo de på sina halfpälsar, lade
kaja-kerna till rätta och kröpo så uti dem, lätta och smidiga som
kattor.
Några årtag, och de sköto lätt och ljudlöst som
sjöfåglar öfver vattenytan. Än gingo årorna som kvarnvingar,
medan de båda farkosterna sköto fram mellan flaken; än
stannade de för att bana sig väg och skjuta isen åt sidan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
