- Project Runeberg -  På skidor genom Grönland /
309

(1890) [MARC] [MARC] Author: Fridtjof Nansen Translator: Otto Wilhelm Ålund With: Andreas Bloch, Thorolf Holmboe, Eivind Nielsen, Erik Werenskiold - Tema: Greenland, Exploration
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Vidare norr ut längs kusten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

VI BRYTA VÄG. 309

första af våra båtar klämde oss in emellan dem och, dels
genom att begagna den som kil, dels genom att alla sex på
en gång bära af med våra långa bambu-båtshakar, verkligen
fingo dessa jättar bland isflak att glida ifrån hvarandra, kände
deras förvåning inga gränser, och den gaf sig tillkänna på
det sedvanliga märkvärdiga sättet. Vi gingo nu i spetsen,
banande väg genom isen, som öfverallt var tämligen lätt att
genombryta; efter oss kommo eskimåernas två kvinnobåtar,
och på sidorna följde kajakerna, fyra till antalet. Hvar enda
af våra rörelser ledsagades af ett ihållande, kraftigt råmande
bakifrån, som visserligen var uppmuntrande, men långt ifrån
någon melodiös musik.

Mycket roligt hade vi åt kajakmännens idkeliga snusande.
Det var i synnerhet en af dem som utmärkte sig i detta
hänseende. Jag tror, han stannade hvar tionde minut för att
draga fram sitt väldiga horn och fylla bägge näsborrarna,
och så nös han emellanåt, så att det var mig en gåta, huru
han kunde hålla sig på rätt köl i kajaken. När han
därefter såg på oss, medan snus och annan materia rann ned
öfver öfverläppen och tårarna utför kinderna, då var hans
jovialiska ansikte så kostbart att skåda, att han regelbundet
hälsades med ett hjärtligt skratt ifrån oss, hvarpå han
nickade, log och syntes ytterst belåten. Och så ropade vi allt
emellanåt till hvarandra det enda ord vi uppfattade af allt
hvad de ropade till oss, nämligen »pitssak’äse», ett ord som
vi trodde skulle betyda vacker eller härlig resa, ty det
hördes ständigt både när vi bröto oss igenom isen och när vi
rodde fram genom öppet vatten. Då vi kommo till
västkusten fingo vi af eskimåerna där veta, att det betyder: »ni
ären raska», eller också: »ni ären goda».

Eskimåernas stora båtar, de så kallade kvinnobåtarna
(på eskimåiska umiak), ros, som bekant, endast af kvinnorna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Apr 13 17:37:06 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfgronland/0342.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free