Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Vidare norr ut längs kusten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALPLANDSKAP. 315
blommor i allehanda färger. Uppe på toppen funno vi två
gamla ruiner af eskimåhus, där växtligheten var synnerligt
frodig. Det var oändligt välgörande att få sträcka ut sig
på gräsmattan i det varma solskenet och låta riktigt
genomsteka sig, medan man öfverlämnade sig åt den sällsynta
njutningen af en kort hvila. Därpå några blombuketter till minne
af denna grönländska idyll, och så i båtarna — allt jämt
vidare mot norden.
Den kuststräcka, utmed hvilken vi hittills färdats,
utmärkte sig icke egentligen genom vackra formationer: den
är låg, enformig och ofruktbar. På de flesta ställen gå snön
och jöklarna ända ned till hafvet, och de ställen äro
jämförelsevis få, där låga grå klippor sticka fram. På andra
sidan inloppet till Mogens Heinesens fjord, som är omgifven
af en rad hvassa bergspetsar, kommo vi på eftermiddagen
in i ett alldeles nytt landskap. Ingenstädes gå här snöfälten
och jöklarna ut till hafvet; öfver allt är bart land och berg,
som ofta uppstiga till betydlig höjd, och inåt landet, i
synnerhet norr ut, skönjer ögat de härligaste alplandskap, där
tinnar och toppar resa sig i en lång rad bakom hvarandra.
Allt är relativt här i världen, och detta hade väl
sin fulla tillämplighet på oss, när det här föreföll oss som
vi kommit in i fruktbara nejder; sommartankar och
sommarstämning fingo midt ibland drifisen insteg hos oss, och detta
blott och bart därför, att vi nu på land sågo det nakna
berget i stället för is och snö. — I norr hade Tingmiarmiuts
blånande alpland länge legat vinkande framför oss.
Ju längre vi kommo, dess oftare mötte vi stora isberg,
som till en del lågo på grund invid kusten. Fram på aftonen
fingo vi öster om Nagtoralik sikte på några hvita spetsar,
som höjde sig öfver horisonten. De hade en så besynnerlig
form, att jag länge ej förstod hvad de voro, men upptäckte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
