Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Vidare norr ut längs kusten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PLÅGADE AF MYGG. 323
fört så väl last som båtar ett godt stycke upp på land, men
blefvo icke litet förvånade, då vi på morgonen funno vår
ölkagge samt en bottentilja, som begagnats till att stötta
båtarna med, borta. Sjön hade icke allenast nått båtarna,
utan äfven satt. en del af proviantlådorna under vatten. Då
dessa voro täta, hade likväl ingenting blifvit förstördt, och
vi kunde vara glada att ha sluppit ifrån för så godt pris.
Förlusten af vår ölkagge, den samma som vi fått med ifrån
Jason, beklagade vi alla mycket, icke emedan det var öl på
den, ty det hade vi redan utdruckit kort efter det vi lämnat
Jason, utan emedan vi nu begagnade den till vattenfat. När
vi drucko vattnet genom sprundet och luktade på kaggen,
som ännu hade en svag öldoft, inbillade vi oss, att det
alltjämt var något snarlikt vi drucko. Efter den dagen togs
alltid väl vara på båtarna.
Denna dag besöktes vi af en ännu mindre välkommen
gäst: jag vaknade vid en stark klåda öfver hela ansiktet och
fann tältet fullt af mygg. Hade vi i början funnit trefnad i deras
sällskap, blefvo vi nu kurerade därför, och står någon morgon
af mitt lif för mig i ett hemskt minne, är det denna; det var
ett under, att vi ej miste förståndet. Jag fick i hast kläderna
på mig och rusade ut i fria luften för att komma undan;
men det var att komma ur askan i elden; här kastade sig
hela skyar af detta afgrundskryp öfver ansikte och händer.
Värst blef det, när vi skulle äta frukost, ty när man
icke en gång kan få en bit mat i munnen utan att den är
öfverdragen med ett mygglager, då blir det väl starkt. Vi
flydde upp till de högsta klippspetsar i närheten, där det var
en liten fläkt och där vi hoppades i fred få äta vår frukost,
vårt lifs enda njutning. Vi sprungo från topp till topp,
hängde näsdukar öfver ansiktet, drogo ned mössorna öfver
nacke och hals, fäktade och slogo som vansinniga i luften
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
