Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. Nytt sammanträffande med eskimåer. Bland isberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LAPPARNES MISSNÖJE. 333
hur det skulle gå, om vi alla skulle äta som vi hade lust till.
Maten skulle då kanske räcka tills vi vore midt på
Grönland, men då vore det väl sent att ångra sig. Vi måste i
det afseendet dela som bröder, och hvad kommenderingen
anginge, så borde han förstå, att på en sådan resa som denna
blott kunde vara en vilja.
Nej, han ville ej förstå någonting; han var och förblef
otröstlig öfver att ha kommit tillsammans med »människor
som hade ett så underligt sätt». Det var lappens nomadiska
benägenheter och brist på vana att underordna sig som här
bröto fram, och de kommo, trots hans för öfrigt älskvärda
väsen, ofta igen, och därpå kan ju heller knappast någon
undra. Det hände dock allt mer sällan, ju längre vi voro
tillsammans.
Det kan för öfrigt ej bestridas, att det i början kändes
mindre angenämt att ha så hårdt arbete som vi hade längs
östkusten och på samma gång nödgas lefva på en knapp,
afvägd ration torkad föda. Våra magar voro vana vid att
bli fylda och hade svårt att förlika sig med denna,
visserligen kraftiga, men så föga skrymmande kost. Efter hand
vande vi oss vid det, och då gick det bättre. Det var, som
Kristiansen sade, vissheten om att det var tillräckligt som
hjälpte oss. Efter hemkomsten tillfrågad om han fått
tillräckligt med mat, svarade han: »Nej, mätt var jag aldrig».
o
— »Ja, men då var det väl svårt?» — »Ahja, i synnerhet
i början, då vi voro ovana vid det. Men så sade Nansen,
att vi fingo tillräckligt med mat, och det hjälpte oss. Och
som ni ser, var det så också.»
Kusten norr ut började nu bli mindre brant och bergen
mer afrundade. Vi kommo in i trakter, där vi kunde tänka
på en uppstigning, som vi så mycket längtade efter. Ty
äfven om det hände oss någon olycka, som omöjliggjorde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
