Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. Vår sista tältplats på östkusten. — Första vandringen på inlandsisen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORDENSKIÖLDS NUNATAK. 347
Det är icke många ljud som höras i denna natur.
Endast tärnornas gälla skrik skära i dina öron, medan du står
där betagen af denna naturs stqrslagna, men ödsliga
skönhet. Stund efter annan höres dock från glacieren där borta,
hvar gång han slår en ny spricka eller skjuter sig helt litet
framåt, ett brakande dån, som har den mest förvillande
likhet med ett kanonskott. Glömmer man för ett ögonblick
hvar man är, eller hör man det i halfsofvande tillstånd fram
på morgonen, är förväxlingen mycket lätt.
Men solen har redan länge kallat oss till arbete; låt
oss därför i all hast få oss litet frukost. De fleste af
expeditionens medlemmar måste därefter taga i tu med att skrapa
rosten af kälkmedarna och skidornas stålskenor. Angripna
som de nu äro af hafsvatten och fukt, äro de alldeles
otjänstbara. Dietrichson skall kartlägga bukten, medan Sverdrup
•och jag skola företaga vår första vandring in öfver
inlandsisen. Det måste ju undersökas, om här var. möjligt att
komma fram, samt hvilka anordningar för detta fall borde
träffas. Vi brunno af otålighet att få kasta en blick in öfver
detta terra incognita, hvilket säkerligen ännu ingen
människofot beträdt.
Innan vi kommo i väg, var dock åtskilligt att beställa.
Sålunda måste några astronomiska observationer tagas i dag,
medan vi hade solen, och några fotografier borde vi äfven
ha i det vackra vädret.
Slutligen, då solen passerat meridianen och vi fått vår
middagshöjd, voro vi färdiga och matsäckskonten tillsnörd.
Alptåget och isyxorna hade vi också med, och så rustade
drogo vi uppför den bara sluttningen till fjället, som från
tältet höjde sig ett stycke inåt, omgifvet af jökelmassan, och
som jag kallat Nordenskiölds nunatak. Snart voro vi uppe
på toppen. Innanför oss funno vi en liten morän, hvarifrån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
