Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. Vår sista tältplats på östkusten. — Första vandringen på inlandsisen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
350 FÖRSTA VANDRINGEN PÅ INLANDSISEN.
kände benen dingla i det tomma rummet under oss. Då
detta på längden blir mindre behagligt, var det därför
naturligt, att vi lämnade denna del af isen och styrde kurs längre
söder ut, där snön var mindre djup och sprickorna ej så
många. Då vi här ej behöfde vara så varsamma som förut,
gick det raskt undan ett stycke. Efterhand upphörde
sprickorna nästan helt och hållet, men i stället låg den våta
kornsnön djupare än någonsin, och det var otroligt tungt att
Plötsligt fall genom snö, som ligger öfver en spricka.
(Af E. Nielsen efter en skiss af författaren.)
stampa sig fram, medan vi sjönko ned långt öfver
fotknölarna. Bittert ångrade vi nu, att vi ej tagit med oss skidor
eller indiantrugor. Vi hade visserligen våra norska trugor
med oss på ryggen, men de gjorde mycket liten nytta, då de
voro för små att i detta före hålla oss uppe på snön.
Stigningen hade varit tämligen jämn alltsedan vi på
c:a 125 meters höjd lämnade fasta berget. Framför oss i
nordväst (rättvisande) hade vi en höjd, hvarifrån vi trodde
oss få den önskade utsikten in öfver isen, om vi blott kunde
hinna dit; men vägen var lång och föret, som sagdt, det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
