Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. Vår sista tältplats på östkusten. — Första vandringen på inlandsisen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRÄNDRING I DRIFISEN. 35 I
sämsta möjliga. Emellertid hade våra magar hunnit bli
tomma, och solen stod redan tillräckligt långt i väster, att
vi kunde tänka på de materiella behofven, lägga vidjetrugorna
på snön, trampa hål framför dem och på det sättet tillreda
oss en någorlunda torr och varm sittplats i solbaddet. Det
var en verklig vederkvickelse att få hvila litet. Medan vi
höggo kraftigt in på pemmikanen och köttskorporna, kastade
vi en blick på landskapet omkring oss och njöto af den
molnfria himmeln och det strålande vädret. Dock stucko oss
solstrålarna, som återkastades från den hvita snöytan, nästan
väl mycket i ögonen; vi hade, ty värr, glömt snöbrillorna i
tältet och kunde således icke utestänga dem.
Framför oss, i söder, hvälfver den breda isströmmen sin
spruckna och fårade yta ned mot sjön. Vi veta, att där
längre ned skall finnas några bergklintar; men de äro nu
skymda för oss, och vi se endast hafvet därutanför, som
hvälfver sin blå yta ända till horisonten. Någon egentlig drifis
kunna vi icke se, endast några spridda isstycken, till större
delen härstammande från jöklarna. Hvilken förändring under
de få veckor som gått sedan vi långt därute drefvo här förbi
på ett isflak! Då låg drifisen mer än 6 mil från land ut till hafs
och så tätt, att icke ens våra små båtar kunde slippa igenom;
nu kunde den största eskader hvar som helst komma
obehindradt in till land utan att ens röra vid ett isstycke. Längre
fram på dagen fingo vi högre upp utsikt norr ut ända till
Kap Dan, där hafsytan hela vägen sträckte sig lika blå och
blinkande ända in till stranden och ingen hafsis stod att
upptäcka.
Men middagen var färdig, och vi måste skynda oss, om
vi skulle uppnå höjden före solnedgången, den tid på dagen
då man ser skarpast och längst ut öfver snöytorna. Vi
stampade därför vidare med de förnyade krafter mat och hvila
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
