Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. Vår sista tältplats på östkusten. — Första vandringen på inlandsisen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRSTA ANBLICKEN AF INLANDSISEN. 353
det hjälper ej. om än regn och töcken hota aldrig så mycket;
vi måste emellanåt stanna och pusta litet i backen, uppgifna
af trötthet som vi äro. Denna gång ser det dock ut som
vi ej skola bli narrade; om blott regnet vill tillåta det, få vi
nog en god utsikt inåt; ett stycke kunna vi redan se, ja, en
hittills okänd nunatak skymtar äfven fram för blicken. Med
allt större ifver streta vi framåt.
Ändtligen stå vi på toppen af »Den hvide haug», som
vi kallat den, och bli nu rikligt belönade för vår möda. I
hela sitt majestät ligger glacieren utbredd framför oss.
Duggregnet faller visserligen ännu, men det är dock icke värre, än
att alla önskliga detaljer kunna ses, till och med på tämligen
långt afstånd. Hela slätten synes vara jämn och utan sprickor
ända till horisonten. Det hade vi nu också väntat; men
hvad vi icke väntat, det var de många små och stora
nuna-taker, som sågos sticka upp öfver snöhafvet långt, långt inåt.
Många af dem voro helt hvita och snöbetäckta, men i många
stucko mörka, bara klippstycken fram genom snön och bildade
en stark kontrast mot dennas bländade hvita färg, gifvande
ögat välgörande hvilopunkter på den enformiga slätten. I
synnerhet var det en liten nunatak långt inne på glacieren
som genom sitt utseende och sitt läge ovilkorligt tilldrog sig
uppmärksamheten. Vi kallade den »Jomfrua». Hvarför den
fick det namnet, skall jag icke så noga kunna säga; måhända
var det därför, att den var så ren och jungfrulig; man såg
blott ett litet mörkt klippstycke, som stack fram uppe vid
hufvudet. Till formen påminde äfven denna nunatak i viss
mån om en jungfru från gamla tider med en stor hvit
styf-kjol. Innanför stucko ännu ett par toppar upp, som voro
alldeles hvita och så till vida ännu mer jungfruliga.
Vi beräknade afståndet till de innersta nunatakerna till
5 à 6 mil och kunde väl knappast hoppas uppnå dem på
Nansen. 23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
