Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. Vår sista tältplats på östkusten. — Första vandringen på inlandsisen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ISBROAR. 355
långt, förr än det redan blef svårt att se sprickor på något
afstånd. Visserligen voro de ännu icke synnerligt många,
men vi måste bereda oss på att snart möta dem i myckenhet.
Vi måste så mycket som möjligt hålla oss på själfva ryggen
af den höjdsträcka, som åtskilde de sänkor vi hade på ömse
sidor om oss. Här kunde man känna sig någorlunda trygg.
Där isbroarna voro för svaga att gä på, kröpo vi på alla fyra.
(Af E. Nielsen, efter en skiss af författaren.)
Ett långt stycke gick det bra, väglaget blef också bättre, ja
så godt, att Sverdrup spände af sig trugorna. Icke långt
bort sågo vi redan fjället, där vi hoppades finna vatten och
där vi ämnade taga oss en god hvila och sträcka ut våra
trötta lemmar på bar mark. Vi längtade obeskrifligt efter
fast land, och det kunde ej vara långt kvar.
Men hur ofta slå ej beräkningarna fel, när man har
med is att göra, det må nu vara drifis eller inlandsis! Vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
