Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. Vår sista tältplats på östkusten. — Första vandringen på inlandsisen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VATTEN OCH RAST. 357
På detta sätt kommo vi hastigare framåt och hade nu
den tillfredsställelsen att verkligen se målet växa i mörkret.
Vi hade ej många steg kvar, då vi framför oss fingo se en
mörk strimma eller yta på snön. Vi trodde först, att det
»
var en ny spricka, som skilde oss från målet, men hvem
kan beskrifva vår glädje, när vi upptäckte, att det i stället
var vatten, härligt, rinnande vatten! I ett nu fingo vi fram
träkoppen, och vi drucko, ja, vi drucko och njöto såsom
endast den kan göra, hvilken en hel dag gått och stampat i
våt snö och skare till långt upp på benen utan att ha
smakat en droppe af hvad som helst. Jag tror knappast,
att lifvtt har en större njutning än den att få godt friskt
vatten, när man är färdig att dö af törst. Är det, som här,
isvatten, dricker man tills det börjar isa i tänder och panna,
håller så upp ett ögonblick för att strax därpå dricka igen.
Sakta och andäktigt suger man det i sig för att isningen ej
skall komma för snart. Sedan vi druckit så mycket vi
förmådde och fyllt vår träkopp och vår lomflaska med den
härliga drycken, gingo vi de få steg vi hade kvar till
bergväggen och funno där en god sittplats på ett utskjutande
klippblock. Här togo vi fram vår matsäck och angrepo med
frisk aptit dess innehåll af pemmikan, köttskorpor och
kött-pulverchoklad. .
Men så började det regna. Det var icke fullt så
behagligt, lika litet som att mörkret i den grad tilltog, att vi
knappast sågo mer än ett par steg framför oss. Vi hade
ännu ett godt stycke kvar till tältet; alltså marsch framåt
igen! Vi höllo kurs öfver isen söder ut längs fjället. Ytan
var här någorlunda jämn, som den ofta är längs fast land.
där isen ligger stilla och är fastfrusen vid marken och
fjällsidan. Men så blef sluttningen så brant och hal, att det
var med knapp nöd vi kunde hålla oss uppe på den. För
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
