Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16. Fortgången af vår kännedom om Grönlands inlandsis och de äldre försöken att intränga på den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hellands undersökningar. 387
kände och hade undersökt, egde en så ringa rörelsehastighet,
— på sin höjd ett par fot i dygnet, och det hörde till
sällsyntheterna — att den friktion och nedskärning de kunde
förorsaka vore långt ifrån tillräckliga att förklara det
jättearbete, som på detta sätt skulle blifvit utfördt.
Då reste 1875 den norske geologen Amund Helland,
som med stor ifver studerade istidens verkningar i Norge
och hade uppvisat en mängd märkliga förhållanden, som stå
i samband därmed, till Nord-Grönland för att undersöka
isjöklarnas hastighet och verkningar därstädes. Resan, som
företogs under månaderna juni, juli och augusti (1875),
omfattade sträckan från kolonien Egedesminde (68° 42’ n. br.)
till fjorden Kangerdlugssuak (omkring 71° 15’ n. br.) i kolonien
Umanaks distrikt. Fem isfylda fjordar besöktes jämte en
mängd mindre jöklar, bland dem jökeln innanför
Ilordlek-fjordens södra arm, där inlandsisen bestegs, alltså på samma
ställe, där Whymper gjorde sitt försök.
Det resultat denna resa gaf var särskildt i ett hänseende
förvånande. I stället för de förr kända jökelrörelserna af
på sin största höjd ett par fot i dygnet, fann nämligen Helland,
att bland andra den väldiga jökeln i Jakobshavns isfjord rör sig
med en hastighet af ända till 64 fot (19,54 m.) på dygnet.
En annan jökel i Tor sukatakfjor den hade visserligen en
betydligt mindre hastighet, men äfven den rörde sig dock
mer än 30 fot (10, i 6 m.) i dygnet.
Detta var alldeles nya faktorer att taga i beräkning
för dem, som tillade skridjöklarnas verksamhet betydelse för
bildningen af dalar, fjordar och insjöar. Många ville därför
icke sätta tro till dessa oväntade upplysningar, som emellertid
genom senare undersökningar af danska grönlandsresande
blifvit mer än styrkta. I det hela voro Hellands iakttagelser
på Grönland väl egnade att gifva stöd åt glacialisternes teorier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
