Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16. Fortgången af vår kännedom om Grönlands inlandsis och de äldre försöken att intränga på den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3Ö4 ÄLDRE FÖRSÖK.
Från dansk sida har därför ej heller från den tiden
gjorts något försök att tränga in på inlandsisen. Däremot
ha-under årens lopp företagits en mängd intressanta under
sökningar vid isranden och mindre vandringar in till nunataker
i dennas närhet.
Det skulle emellertid föra oss för långt att ingå på en
närmare redogörelse för dessa vandringar. Vi hänvisa därför
läsaren till »Meddelelser om Grønland», där han finner dem
beskrifna. Bland dem som deltagit i detta arbete böra nämnas
assistent Steenstrup, kapten J. A. D. Jensen samt löjtnanterna
Hammer och C. Ryder.
De två sistnämde ha företagit intressanta mätningar af
jökelhastigheter i Nordgrönland. Särskildt förtjänar nämnas
Ryders mätningar af Uperniviks jökel, hvilken i augusti 1886
rörde sig med en hastighet af ända till 99 fot (31 m.) i dygnet.
1880 företog den svenske geologen Holst en resa i
Sydgrönland, hvarunder han besökte inlandsisen och på flere
ställen företog mindre vandringar in på den. Afsikten med
resan var hufvudsakligen att undersöka det af Nordenskiöld
beskrifna isstoftet eller kryokoniten, hvilken Holst fann ha
samma beståndsdelar som kustfjällen och som han därför
tror vara stoft från dessa, hvilket af vinden förts inåt isen.
En af de mest betydande expeditionerna på Grönlands
inlandsis är Nordenskiölds expedition 1883. Ej nöjd med
sin första isvandring 1870, ville denne outtröttlige
polar-forskare tränga ännu längre in för att frånrycka detta inre
några af dess märkvärdigaste hemligheter. Han hade nämligen,,
i likhet med Whymper, kommit på den tanken, att i detta
»nordens Sahara», som han kallar det, måste finnas snöfria
oaser. Ja, han ansåg det nära på möjligt, att de hade en
skogväxt lika rik som trakterna vid Sibiriens köldpol. Om
också ingen af de förra expeditionerna sett någon gräns för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
