Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17. Vi lämna östkusten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
störd glädje. 421
Det var en lycklig idé, som strax slog an; det gälde nu blott att
finna en gryta. Men alla de brödlådor vi hade voro läck i
följd af den hårda behandling och de stötar de varit utsatta
för. Slutligen funno vi dock en, som var någorlunda tät,
och vi grepo oss an med kokningen inne i tältet.
Blecklådan fyldes som vanligt med snö, af de stålstänger,
som utgjort köl under våra kälkmedar, gjordes en ställning,
och på denna anbragtes lådan så, att vi kunde göra upp eld
under henne. Oljeduken refs upp i smala remsor, och i en
snöskofvel af stål, hvilken användes som fyrfat, gjorde vi nu upp
eld under vår kittel. Oljeduksremsorna brunno förträffligt, lågan
slog högt upp på sidan af blecklådan och kastade ett vackert,
rödaktigt sken ut öfver tältrummet på sex gestalter, som sutto
rundt omkring, stirrade in i elden och tyckte, att lifvet nu
började bli riktigt behagligt.
Men alla fröjder på denna jord äro flyktiga, och den
att koka med oljeduk i ett tält utan rökhål i taket icke
minst. Det dröjde nämligen icke många minuter förr än tältet
var så fullt af rök, att vi voro nästan osynliga tör hvarandra,
till och med om vi lyckades hålla ögonen öppna. Förgäfves
öppnade vi på tältdörren, ty om än litet rök gick ut, kom
dock ständigt mer igen, och rökhafvet blef allt tätare. Glädjen
öfver att se elden var längesedan förbi; kunde man öppna
litet på det ena ögat, såg man endast ett matt skimmer långt
in i tjockan. De flesta af sällskapet togo dock den förståndiga
utvägen att krypa i sofsäckarna och draga locket väl till
öfver hufvudet.
Ett par måste dock härda ut för att sköta om elden, så
att snön kunde bli smält och teet kokt. Genom att öppna
litet än på det ena, än på det andra ögat och så allt
emellanåt sticka ut hufvudet genom tältdörren för att hämta en
portion frisk luft, gick det dock någorlunda, och snön började
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
