Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18. Vi sätta kurs på Godthaab. — Klimatet och snöförhållandena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
436 klimatet och snöförhållandena.
försiktig fråga, om de verkligen vore bra att gå på, och samma
fråga upprepade han flere gånger. Det var lätt att förstå,
att han var på vippen att taga trugorna på sig, trots alla
sina forna fördömelser öfver dem. Då blef den 30 augusti
på morgonen snön sådan, att skidorna kunde användas, och
han tog nu dem i stället. Ravna väntade ännu litet, men
så tog äfven han, på Baltos råd, skidorna. Det dröjde ej
heller länge, innan Kristiansen tog dem. Då vi emellertid
funno, att indiantrugorna voro fördelaktigare, så länge vi hade
stark stigning, fortforo Sverdrup och jag att begagna dem till
den 2 september, medan Dietrichson tog till skidorna en
dag förut.
Vårt lif var under hela denna tid och de följande tre
veckorna ovanligt enformigt och fritt från den minsta
tillstymmelse till större händelser. Intet under därför, att de minsta
bagateller gjordes till viktiga saker och kommo att fylla
dagböckerna från denna tid. Att vi sågo land för sista gången,
var t. ex. en händelse, som måste omtalas, och härom skrifver
Dietrichson: »Omkring kl. 10 f. m. (den 31 augusti) sågo vi
för sista gången bart land. På toppen af en bölja (eller svag
höjdrygg i terrängen) fingo vi se en skymt af en liten nunatak,
som utom oss själfva och slädarna i många dagar varit den
enda mörka punkten, vid hvilken vi kunde fästa blicken.
Nu försvann äfven den.» Vi kallade denna vår sista nunatak
Gaméls nunatak:
Att en så märkvärdig händelse som anblicken af en
snösparf måste annoteras, är klart. Jag skrifver därom: »En
timme sedan vi förlorat den sista nunataken ur sikte, blefvo
vi icke litet förvånade öfver att höra fågelkvitter i luften och
plötsligt se en snösparf komma flaxande öfver oss. Sedan
han flugit ett par hvarf rundt omkring oss, slog han sig ned
på snön tätt invid. Han satte hufvudet på sned och såg på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
