Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18. Vi sätta kurs på Godthaab. — Klimatet och snöförhållandena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sista helsningen från land. 437
oss, hoppade muntert några steg på snön, kvittrade litet, flög
så åter norr ut och försvann i fjärran. Det var den sista
hälsningen från land.»
De sista dagarna af augusti hade vi ännu stigning. Vi
hoppades ständigt nå höjdplatån och att deri stigning vi hade
framför oss skulle vara den sista. Men när vi kommo dit
upp, funno vi alltid en slätt och en ännu högre stigning där
bakom. Snövtan höjde sig i långa böljor inåt allt högre
och högre.
Den 1 september på aftonen arbetade vi oss uppför en
sådan hög bölja och funno, när vi kommo upp på toppen,
en stor slätt med nästan omärklig stigning. Här inträdde en
märkbar förändring i vädret. Långt i väster nära
himla-brynet sågos täta molnbankar med runda cumulusformer, som
vi hittills ej sett öfver snöytan här uppe. Jag trodde, att det
var moln danade af fuktig luft, som kommo dragande upp
öfver snöslättens västra sluttning direkt från hafvet och antog
följaktligen, att vi måste ha kommit så långt, att vi hade
denna framför oss.
I sydost visade sig också moln, men rätt öfver oss och
mot norr var himmeln klar. I den senare riktningen höjde
sig snöytan, men sänkte sig mot sydost. Allt syntes mig
antyda, att vi nu hunnit höjden af Grönlands inre, och då
jag förkunnade det för de andra, väckte det allmän glädje.
Ty vi voro alla för länge sedan trötta vid starka stigningar,
hvaraf vi, i synnerhet under de senaste dagarna, haft många
att kämpa med. Sangviniska som vi voro, hoppades vi snart
hinna fram till sluttningen mot väster, där det bara gick utför,
och där allt skulle bli härlighet och glädje, och det var i
den mest. öfvermodiga stämning vi den dagen sågo solen härlig
och glödande sjunka ned bakom molnbankarna och förvandla
aftonhimmeln till den stämningsfullaste färgdikt. För oss på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
