Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18. Vi sätta kurs på Godthaab. — Klimatet och snöförhållandena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
438 klimatet och snöförhållandena.
denna snöslätt innefattade aftonen och solnedgången allt som
var skönt. Det föreföll mig som jag aldrig sett den så vacker
som den dagen. Det var som målet skymtade fram där
bakom. — Vi skulle dock ännu få vänta länge.
Det var ej mer än rimligt, att den kvällen festades med
extrarationer, bestående, som vanligt, af hafrekäx, mesost
och hallonsylt, samt för de rökande en pipa. på maten.
Det var en riktigt angenäm afton.
Våra aneroidbarometrar hade nu, i följd af höjden och
det ringa lufttrycket, sjunkit så lågt, att millimeterskalan på
dem var slut. Vi befunno oss på 2400 m. (7,700 fots) höjd.
Komme vi ännu högre, blefve det svårt att taga observationer.
Med tillhjälp af den rörliga höjdskala, som var anbragt på
dem, redde vi oss dock ganska bra, oaktadt lufttrycket
sedermera sjönk ännu mycket lägre.
Men vi hunno ingen sluttning. Vi släpade oss fram i
veckor genom en oändligt jämn snööken. Den ena dagen
gick ungefär som den andra. Öfver dem alla lågo en
tröttande enformighet och ett släp, hvarom den som ej försökt
det svårligen kan göra sig en föreställning. Allt var jämnt
och hvitt som ett till snö förvandladt haf. Om dagen sågo
vi i denna natur endast tre ting: solen, snöytan och oss
själfva, och vi togo oss ut som en försvinnande liten svart
linie, dragen igenom en enda hvit oändlighet. Samma
synkrets öfver allt; aldrig en punkt att fästa ögat på, aldrig en
punkt, mot hvilken kursen kunde sättas. Vid styrningen måste
man ofta se på kompassen, och för att så godt som möjligt
hålla riktningen, måste man observera solen, när hon visade
sig, och se sig om på de fyra män som följde efter och på
sina egna spår, för att vara viss på, att man ej slog »bukter
på svansen». Synkrets efter synkrets lade vi bakom oss;
ständigt kom man in i nya, men alltid voro de desamma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
