Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 20. Segling öfver inlandsisen. — Land! Land! — Den första vattendrycken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
464 segling öfver inlandsisen.
Den 17 september var det på dagen jämt två månader
sedan vi lämnade Jason. Det föll sig så, att just den morgonen
skulle utdelas smör, en af de gladaste tilldragelserna under
vårt inlandslif, och då te med socker iskänktes laget rundt
på sängen, ■ var stämningen mycket lifvad. Det var också
första morgonen på länge som det ej hängde tjock rimfrost på
insidan af tältväggarna.
Medan vi åto frukost, blefvo vi ej litet förvånade att
plötsligt höra fågelkvitter utifrån. Det upphörde dock snart,
och man var ej rätt säker på att man hört rätt. Men under
marschen, vid l-tiden, fingo vi plötsligt åter höra fågelkvitter
i luften. Vi stannade och sågo en snösparf komma flygande
efter oss. Han kretsade flere hvarf omkring oss och gjorde
tydligen min af att slå ned på våra kälkar, men var ej rätt
viss på om han skulle våga, och slog så ned på snön strax
bredvid oss, men flög snart åter sin kos, hela tiden muntert
kvittrande.
Hur kärkommen var oss icke denna lilla sparf! Det
var en vänlig hälsning från land, som vi nu visste måste
vara nära, och om man trodde på goda änglar, skulle man
säkert sett sådana i dessa två snösparfvar, den som bjöd oss
farväl från östkusten och den som här hälsade oss välkomna.
Och välsignade vare de för sitt muntra kvitter! Det satte
lif i oss alla, och med förnyade krafter drogo vi
förtröstansfullt vidare, oaktadt vi den dagen ej fingo någon stark lutning
utför. Följande dag (den 18 september) blef det dock i det
hänseendet betydligt bättre. Vädret blef också ständigt
mildare, och vi tyckte nu, att lifvet började ljusna.
Denna afton vårvinden sydostlig, och jag började hoppas,
att vi omsider en gång skulle få gynsam segel vind. Vi
hade länge nog väntat på den, trots Baltos försäkran, att
denna segling på snön aldrig kunde bli annat än »tokeri».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
