- Project Runeberg -  På skidor genom Grönland /
470

(1890) [MARC] [MARC] Author: Fridtjof Nansen Translator: Otto Wilhelm Ålund With: Andreas Bloch, Thorolf Holmboe, Eivind Nielsen, Erik Werenskiold
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

470 segling öfver inlandsisen.

snöyran. Men det var intet segel på henne, och af
besättningen sågs ej det minsta. Slutligen upptäckte vi dem som
små svarta punkter långt uppe i backen. En stund därefter
hissades seglet, det blef allt större, och snart voro de hos oss.

Vi surrade nu bättre både kälkar och last för att
förekomma ett upprepande af vårt missöde. Vi fäste tillika akterut
på kälkarna några tåg att hålla oss i eller binda oss fast
vid, med§n vi stodo på skidorna. På det viset gick det
ypperligt, och det var i sanning en glad skidfärd.

Efter en stund blef Sverdrup mätt på nöjet att gå i
spetsen, och jag bytte plats med honom. Vi fingo nu flere
långa och starka lutningar jämte god vind; det bar af som
utför en brant skidbacke, och det varade timme efter timme.
Att ränna förut och styra var spännande; det gälde att hålla
tungan rätt i mun, som det heter; framför allt fick man ej
falla, ty eljes skulle hela lasset med blixtens hastighet susa
öfver en. Man skulle komma under medarna och släpas med
utför och kunde skatta sig lycklig, om man slapp undan utan
att bli rådbråkad.

Något sådant finge ej hända; man måste ge akt på
hvarenda rörelse; hvarenda muskel var spänd, skidorna slötos
väl ihop, handen fattade säkert om styrstången, ögat spejade
oafvändt framåt, man höll af från de värsta drifvorna och
lät det för öfrigt gå undan, medan man hoppade på skidorna
öfver driftopparna.

Att äta var den dagen intet nöje; också gjorde vi så
liten affär däraf som möjligt.

Just som vi fram på eftermiddagen seglade i fullaste
fart, hördes ett jubelskri från skutan bakom oss. Det var i
synnerhet Baltos röst som ropade: »Land förut!» Och ganska
riktigt: genom snöyran, som nu var något lättare,
framskymtade öfver snöytan i väster en lång, mörk fjälltopp och söder

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:24:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfgronland/0519.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free