Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 20. Segling öfver inlandsisen. — Land! Land! — Den första vattendrycken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
land i sikte! 471
om den en mindre. Det blef nu glädje öfver bela laget: det
mål, mot hvilket vi så länge kämpat oss fram, var
ändtligen i sikte.
Denna tilldragelse skildrar Balto på följande sätt:
»På kvällen, då vi höllo på att segla, fick jag långt i
väster se en svart fläck. Jag stirrade och stirrade, tills
jag-såg, att det verkligen var bar mark. Så ropade jag till
Dietrichson: jag ser bar mark. Dietrichson ropade strax till
de andra, att Balto såg bar mark i väster. Hurra! Hurra!
Och nu äro vi glade öfver att vi fingo se denna syn, som
vi så många gånger önskat få se, och vi fingo nytt mod och
hopp att oskadde komma öfver detta isberg, ty det är det
största som finnes. Hade vi tillbragt ännu flere dagar i isen,
fruktar jag det gått på tok med någon af oss. Strax Nansen
hörde detta, stannade han och utdelade två stycken
kött-sockerlad till hvar och en af oss. Vi hade alltid för sed att,
hvar gång vi hunno fram till ett ställe, som vi längtat efter,
äta af det bästa vi hade. Så t. ex. då vi kommo i land från
hafsisen, då vi kommo till Umivik, då vi nådde högsta
punkten af Grönland, äfvensom då vi sågo västkusten, och så till
slut då vi uppnådde snöfritt land på västkusten. Denna
traktering var först sylt och sedan amerikanska hafrekäx och
smör.»
Det land vi först fingo i sikte låg litet norr om den
riktning, i hvilken vi hittills styrt; men jag satte dock kurs
på det, så mycket hellre som isen åt det hållet syntes vara lägst.
Inom en liten stund var landet åter hölj dt i snöyran,
vinden tilltog, och med den rakt i ryggen gick det hela
eftermiddagen framåt utan att vi fingo se något mer af land.
Sluttning efter sluttning tillryggalades, och det gick »gloria»,
som vi uttryckte oss, när det gick ovanligt bra, hvilket
sällan hände.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
