Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 20. Segling öfver inlandsisen. — Land! Land! — Den första vattendrycken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
oväder. 477
och bromsade bäst vi kunde för att undgå sprickor; i
synnerhet voro lapparne djärfva och åkte utför med ljungade fart.
Litet längre fram träffade vi på glanskis, som var helt
svår att gå på och tycktes vara en stor tillfrusen insjö.
På andra sidan denna kommo vi åter ut på osäker is. Sedan
vi här flere gånger sjunkit ned med’ benen i sprickor, funno
vi bäst att taga på skidorna igen; man kunde då gå tryggare,
i det de gåfvo en större bäryta på osäkra ställen. En gång
såg det dock styggt ut: vår kälke kom längs efter en spricka,
och den ena meden skar igenom snödrifvan som täckte henne.
Det började redan brista längs efter hela kälken, då vi i sista
ögonblicket fingo upp honom på säker grund.
Ravna och Balto gick det nästan värre, då de en gång
skulle försöka en kortare väg än den Sverdrup och jag tagit.
De kommo ut på en ännu bredare spricka, där hela den
ena meden skar igenom och kälken nära på välte öfver; det
var med yttersta nöd de klarade sig. Jag var naturligtvis
»bös» och lexade upp dem för det de ej följde våra spår.
»Var det ej nog, att de som gingo först, utsattes för dylikt?»
Äfven Kristiansen hade på ett hår när mist sin kälke vid ett
dylikt tillfälle.
På eftermiddagen blef det oväder med hagel och
stormbyar från s. s. o. Haglen piskade oss i ansiktet, och kälkarna
kastades oupphörligt på tvären af stormen, så att de blefvo
ytterst tunga och svåra att draga. I synnerhet var det fallet
med Sverdrups och min kälke, då lasten var så stor och hög
och vindfånget följaktligen betydligt. Stålkölarna under
medarna skulle nu varit goda att ha; men, som jag nämt,
blefvo de förstörda af den ojämna isen nära östkusten.
På aftonen gjorde vi halt på en liten slätt, där det
fanns litet hopyrd nysnö, i hvilken vi kunde stöta ned
skid-stafvarna och där det sålunda var lätt att uppslå tältet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
