Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 20. Segling öfver inlandsisen. — Land! Land! — Den första vattendrycken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
baltos berättelse.
stolt öfver att till punkt och pricka ha verkställt mina order;
han hade allt varmt och färdigt att ätas.
Huru de andra haft det under vår frånvaro, skildrar
Balto på följande sätt:
»De andra tre vandrade af med tåg om lifvet för att
se ut väg. Vi tre, jag, Ravna och Dietrichson, stannade
kvar för att sätta upp tältet, och jag skulle koka ärtsoppa,
ty jag var kock. Jag tog då fram kokmaskinen, men
upptäckte då, att det ej fanns några vekar; Nansen hade dem i
fickan. Så skickade jag Ravna efter Nansen för att få fatt
i vekarna. När. Ravna kom tillbaka med vekarna, berättade
han oss, att han träffat på vatten och druckit så att
magen stod i fyra hörn. Så snart jag hörde det, tog jag på
ögonblicket en tom blecklåda, och det bar af med mig i ett
springande tills jag nådde vattendammen, och så kastade jag
mig ned och drack. Allt emellanåt måste jag lyfta upp
hufvudet för att pusta litet, och så var det att dricka igen.
Det smakade mig ackurat som söt mjölk, ty vi hade dag
för dag varit utan vatten en hel månad. Så fylde jag
blecklådan och bar den till tältet. Strax jag kom dit, kastade
Dietrichson sig ned vid lådan och drack så mycket han
orkade. Blecklådan var stor, men det var ej mer kvar, att
det jämt och nätt räckte till ärtsoppan. Från den dagen
funno vi tillräckligt med vatten öfverallt.»
Ja, vi minnas nog alla den 21 september, då vi första
gången fingo vatten.
Sedan vi kommit in i tältet, dröjde det ej länge förr
än den härligt doftande soppan hälldes i kopparna laget rundt
och vi med mer än vanlig aptit, och det vill säga mycket,
intogo vår kvällsvard. Nu kunde också Ravna äta; han
påstod alltid förr, att han ej kunde äta ordentligt, emedan han
ej fick dricka sig otörstig. Af den orsaken sparade han
Nansen. 31
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
