Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 21. Ned mot Ameralikfjorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ravna vid godt lynne. 493
blott, att han ej ville skilja sig vid klädessäcken sin, hvari
han hade testamentet. Och han stretade i väg med sin
tunga börda, hvarunder han nästan försvann, lika lätt och
raskt som någon af oss. Han tyckte nog, att det ej längre
fanns någon anledning att spara på krafterna, och ville nu
för en gång visa oss, hvad han dugde till. Det var nog
sant, hvad Balto alltid ständigt med så stor beundran sade:
»Han Ravna, pina dö’, det allt en karl som kan ta i det!»
Nedstigningen var på många ställen brant, vägen gick
öfver myrar och slätter öfversållade med sten, och bördorna
vi hade på ryggen voro tunga. Ej underligt därför, alt det
gick tämligen långsamt. Flere gånger under vandringen sade
Ravna helt förtjust till mig: »Här luktar godt, alldeles som
på de finmarkska fjällen, där det är godt renbete». Och
så var det äfven: det doftade både af fjällgräs och renmossa,
och med vällust insögo vi i långa drag den härliga luften.
Fram mot aftonen kommo vi ned till en lång sjö, som
vi kallade Langvandet. Där fingo vi, till vår förundran, se
en väldig skridjökel skjuta ut från väster. Det var tydligen
en arm af inlandsisen, som skar sig in på andra sidan det
fjäll vi hade väster om oss.
Sedan vi på en bräcklig is kommit ett stycke öfver sjön,
där vi flere gånger voro nära att gå ned oss, gjorde vi halt
på sjöns östra sida på en god tältplats. För första gången
under hela färden fingo vi nu lång och mjuk ljung att ligga
på. Med välbehag sträckte vi ut oss i ljungbädden, medan
fjälluften, blandad med en egendomlig, berusande barrdoft,
som kom från en på platsen i mängd växande buske, susade
fram öfver oss.
Medan vi inne i tältet åto vår kvällsvard, bad jag Ravna,
som satt närmast tältdörren, göra upp eld. Det behöfliga
bränslet var redan samladt, och vi tyckte det. skulle vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
