Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 21. Ned mot Ameralikfjorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vedervärdigheter. 509
Endast på få ställen kunde han staka, på ännu färre ro, och
smått gick det.
Vi hade de otroligaste vedervärdigheter af flerehanda
slag. Ofta vadade vi i den mjuka leran och vattnet ända
upp till midjan, och trötta blefvo vi bägge i benen, sedan vi
en half dag gått i denna gyttja, som sög sig fast omkring
fötterna och höll dem kvar vid hvarje steg vi ville taga.
Ändtligen hunno vi en udde ute i fjorden, där vi hoppats finna
öppen sjö. Men här upptäckte vi, att det ännu var långt
kvar. Älfven grenade sig i ett delta, där hon blef så grund,
att det ej längre lönade mödan att draga båten. Han måste
bäras öfver leran det stycke som var kvar. Men då det var
långt lidet på aftonen, var det så godt att stanna.
Vi buro upp båten, i tanke att hvälfva den öfver oss
som ett tält under natten. Därpå hämtade vi våra saker och
ömsade torrt på fötterna, hvilket efter det långa fotbadet i
isvattnet smakade förträffligt. Så sökte vi ut åt oss en god
kokplats och gjorde ett handtag af koppartråd till kokkärlet,
i hvilket jag nu hämtade vatten från älfven, medan Sverdrup
gjorde upp eld, ty på bränsle fanns här god tillgång. Då jag
kom tillbaka, brann elden muntert, grytan hängdes öfver den,
och när vi så togo på oss skinnpäskarna och slogo oss ned
vid elden, hade vi det riktigt hemtrefligt.
Vi hade njutit häraf tillräckligt länge att få se vattnet
börja koka, då grytan och hela dess innehåll störtade ned i
elden, hvilken plötsligt släcktes af vattnet, som svämmade
öfver åt alla håll och kanter. Det var hankarna, hvari det
nygjorda handtaget var fäst, som smält och därigenom vållat
olyckan. Vi måste börja från början igen. Ändtligen fingo
vi dock, utan nya motigheter, ärtsoppan kokt.
Åter en härlig natt. Snart var den sista skymten af
aftonrodnaden försvunnen bakom fjällen i väster, stjärnorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
