Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 22. Sjöresan i segelduksbåten. — Ankomst till Godthaab
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
$l6. sjöresan i segelduksbåten.
icke ondt om flere. Måsarna äro, som bekant, nyfikna. Kastar
man ut en död, skola de titta på denne; på det sättet föll
den ene efter den andre, och vi fingo tillräckligt.
Vi beslöto att till kvällen taga två af dessa stora fåglar
hvar. De flåddes, lades två i sänder i grytan och fingo koka
en liten stund. Sverdrup blef sedermera en gång tillfrågad,
o
om vi rensade dem väl. »Ah, jag vet inte så noga,» svarade
han; »jag såg visst, ^tt Nansen krattade ut något ur dem;
förmodligen var det något af tarmarna, och resten gick väl
ut i soppan». — »Hur smakade de?» — »Jo, bättre mat har
jag aldrig ätit.» Och det var sant. Det föreföll oss båda,
som vi aldrig ätit något som kunde jämföras med detta. Den
läckraste kyckling kunde omöjligt vara bättre. Om det var
vår aptit eller det särskilda tillagningssättet, skall jag dock
ej afgöra. Vi tänkte ej heller därpå, utan sleto fåglarna i
stycken med tänder och klor, så godt och så skyndsamt vi
kunde. Det dröjde ej länge förr än de två första voro
försvunna med hufvud, fötter och allt. Så angrepo vi med större
lugn och större njutning de andra och drucko soppan till.
Ja, språket har knappast ord att beskrifva de båda
vildmäns välbefinnande, som denna afton sutto på Ameragdlas
norra strand och gräfde med fingrarna i grytan, medan skenet
från elden nästan fördunklades af ett ovanligt norrsken. Det
flammade både i söder och norr, men plötsligt var det som
en väldig cyklon jagade fram öfver hela himmeln och dref
alla flammorna framför sig och tillsammans i en hvirflande
ljusmassa nära zenit. Det var som en brinnande eld; ögat
nästan bländades af skenet. Så aftog stormen, skenet
försvann efter hand, och till slut seglade blott ett och annat
matt ljustöcken fram öfver stjärnehvalfvet, hvilket nu åter
tindrade med sin förra glans. Man stod där undrande kvar. Ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
