Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 23. De fyra kvarlämnade i Austmannadalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dietrichson går ned sig. 533
för att slippa den långa omvägen, försökt gå öfver. »På det
ställe, där han gick ut på isen, var den’någorlunda god;
men ju längre han kom från land, dess svagare blef den,
tills den midt på sjön blef så dålig, att han måste krypa på
nänder och fötter, och på det viset, ehuru med knapp nöd,
kom han slutligen öfver till andra stranden.»
De voro nu fyra i sofsäcken.
När de under nedfärden den följande dagen (den 29
september) kommo till Langvandet, »ville Balto,» säger
Dietrichson, »åter försöka gå öfver en liten vik af sjön; han
tänkte denna gång spänna på sig skidorna och draga kälken
efter sig. Då jag skulle taga en karta öfver dalen och
därför oupphörligt måste stanna och göra en mängd afstickare
åt sidan, beslöt jag, för att fortare hinna upp de andra, taga
samma genväg som Balto. När jag kom ned till sjön, tog
jag därför skidorna på och gick ut på isen, dragande släden
efter mig. Kommen ungefär halfvägs öfver sjön, märkte jag
visserligen, att isen gaf litet efter, men då .där visade sig vara
underis, gick jag utan fruktan vidare. Han blef emellertid
allt svagare, underisen upphörde, och till slut var det endast
lösa, helt tunna flak att gå på. Det gälde nu att söka den
kortaste vägon in till land ; men till slut förmådde flaken ej
längre bära mig, och jag sjönk rakt ned genom isen. Att
spänna af mig skidorna, som ej voro fästbundna, var ett
ögonblicks verk, och jag måste simmande tillryggalägga de
återstående 15 à 20 alnarna till stranden.»
Balto, hvilken också varit helt nära att falla i vattnet
och som hört, att Dietrichson tänkte gå öfver isen, hade under
tiden kommit till stället, och han ger följande skildring af
händelsen: »Då jag var rädd. att han Dietrichson skulle gå
öfver den dåliga isen, fattade jag en flöjt (så kallade han
några små signalhorn vi hade med oss) och sprang upp på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
