Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 23. De fyra kvarlämnade i Austmannadalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
536 de fyra kvarlämnade i austmannadalen.
t
uti dem, medan de båda lapparne fortfarande måste behålla
på de våta och kalla kläderna, sedan de dock vridit ur dem
så mycket vatten de kunde.» Sådana vedervärdigheter hade
de ännu många att utstå.
Redan samma dag på eftermiddagen hunno de ned till
fjorden med sin första börda, och dagen därpå — alltså
samma dag vi kommo fram till Godthaab — voro alla sakerna
nedförda.
»Proviantförrådet blef nu inventeradt, och det visade
sig.» säger Dietrichson, »att vi, utom pemmikan för en längre
tid, hade i behåll bröd för 6 och ärtkorf för 5 dagar, om
vi endast förbrukade ett minimum af dessa saker. Af
fettämnen hade vi däremot ingenting kvar, då allt sådant redan
for 5 dagar sedan var slut, och icke heller salt, hvaraf flere
bland expeditionens medlemmar på sista tiden känt stort behof.
»Vi kunde nu dagligen vänta bud från våra två
kamrater. Ja, vi hade till och med hoppats på möjligheten att,
när vi kommo ned till {jorden med sakerna, finna båtar oss
till mötes för att hämta oss. Ännu hade vi ingen anledning
att vara oroliga för dem; men ginge åtta dagar till, utan att
vi hörde något af dem, måste vi söka öfver land komma fram
till kolonien; ty då måste vi anse dem förlorade, och då skulle
all provianten, med undantag af pemmikanen, för flere dagar
sedan vara slut. Af detta enda födoämne skulle vi dock
ännu ha så mycket kvar, att vi kunde företaga en sådan
vandring.
»Utanför tältet gjorde vi upp eld, och omkring denna
öfverlämnade vi oss åt den hvila, vi så väl behöfde. Hela
eftermiddagen tillbragte vi sålunda utsträckta i den mjuka
ljungen, glädjande oss åt, att det värsta släpet med sakerna
nu var förbi och att vi kunde hoppas snart få makligare och
behagligare dagar.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
