Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 23. De fyra kvarlämnade i Austmannadalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
undsättningens ankomst. 537
De följande dagarna användes hufvudsakligen till hvila.
Just som Dietrichson den 6 oktober på förmiddagen var
ute på jakt på näset, där Sverdrup och författaren ändtligen
nått öppet vatten med segelduksbåten, fick han plötsligt höra
ett skott. »Jag skyndade,» berättar han, »upp på åsen för
att se, om jag kunde upptäcka någon, och det dröjde heller
icke länge, förr än jag fick sikte på två grönländare, som
gingo inåt näset, bärande packor och säckar på ryggen.
Sakerna buros i den för eskimåerna egendomliga breda bärrem,
som de ha öfver pannan. Då jag ropade an dem, stannade
de strax, och vi gingo emot hvarandra. Det visade sig då,
att de, som jag trodde, voro två kajakmän, som kommo med
bud från Nansen. De lämnade mig ett bref, hvari han
underrättade oss, att de kommit lyckligt fram, att han skickade oss
pvoviant för de närmaste dagarna, samt att båtar med
rikligare förråd snart skulle komma för att hämta oss. Det hade
för stormens skull ännu ej varit honom möjligt att förmå
någon att resa. Jag vände följaktligen strax om för att följa
grönländarne till lägret.
»Hungrig som en varg hade jag varit hela förmiddagen,
men det oaktadt hade jag dock gömt på mitt tarfliga
middagsmål, bestående af ett stycke torr köttbiskuit och litet
pemmikan, för att först när det blef middag förtära det.
Nu visste jag, att vi i alla händelser ej för närvarande
behöfde frukta att lida någon nöd, och jag kunde därför utan
betänklighet redan nu äta min middag. Jag var ej heller
sen att taga fratn den, och i en handvändning var den
expedierad.»
Vid tältet mottogos de med ett ordentligt glädjeskri.
Först lästes brefvet upp, »därefter togo vi i tu med packorna,
säger Dietrichson, »och nyfikna som barn omkring julbordet,
öppnade vi den ena efter den andra. Vi fröjdade oss åt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
