Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 23. De fyra kvarlämnade i Austmannadalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
resan till godthaab. 543
Så fort som möjligt skötos de ut på fjorden. På dennas
norra sida gjordes en kort rast för att koka kaffe, oeh mat
utdelades nu till de många grönländarne, som för länge
sedan gjort slut på sin matsäck. »Vår vän renskytten,»
skrifver Dietrichson, »trakterade nu sina landsmän med den
i deras tanke mest välsmakande delen af renen. Magsäcken
uttogs, och redan blotta anblicken däraf kom det att vattnas
i munnen på grönländarne. Den öppnades försiktigt, och
innehållet utdelades till läckergommarne, hvilka, sedan de
ätit upp sin portion, noga slickade fingrarna, för att ej gå
miste om något af denna sällsynt fina rätt.»
Resan gick därefter skyndsamt vidare. Kvinnobåten
måste snart stanna och tagas upp på land för att det våta
skinnet skulle torka något; men den andra båten med
expeditionens medlemmar fortsatte utåt fjorden. Dietrichsop be
skrifver resan sålunda:
»Ju längre det led fram på dagen, dess vackrare blef
vädret, och vid middagstiden hade vi ett strålande solsken.
Fjorden låg spegelblänk omkring oss, och de höga, branta
fjällen, som omgifva den, hade rikligt tillfälle att beundra sin
skönhet i den spegelbild de kastade i vattnet. Makligt
utsträckta lågo vi i akterstäfven på den hvitmålade lilla båten
och kunde i ro öfverlämna oss åt betraktandet af den
storslagna naturen omkring oss. Då solen längre fram på dagen
började sänka sig och bergen kastade sina långa skuggor
öfver vattenspegeln, såg det ut som naturen gjorde till och
med de förr så muntra och glada grönländarne högtidligt stämda,
ty det lifliga samtalet och det glada skrattet förstummades
efter hand, tills slutligen en fullständig stillhet inträdde.
På det sättet rodde vi nu en lång stund; endast årornas
enformiga slag i vattnet afbröt stillheten. Icke ett lif var att se:
hela naturen hvilade. Slutligen blef dock tystnaden grön-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
