- Project Runeberg -  På skidor genom Grönland /
548

(1890) [MARC] [MARC] Author: Fridtjof Nansen Translator: Otto Wilhelm Ålund With: Andreas Bloch, Thorolf Holmboe, Eivind Nielsen, Erik Werenskiold
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

548

i godthaab.

Karasjok. Därför ville han nu säga henne farväl, och att
han tyckte mycket om henne, men att han ej ville gifta sig
med henne.

Detta bref gladde Sophie mycket. Hennes mor var stolt
däröfver och sade öppet, att hon hellre ville ha Balto till
måg än kateketen. De voro för öfrigt lika mycket tillsammans
som förut, och när Balto började tala om Sophie, nådde
hans vältalighet sin höjdpunkt. När han lämnade Grönland,
var nog en del af hans hjärta kvar. Afskedet från Sophie
var tungt, och på hemvägen öfver hafvet talade han flere
gånger om henne. Först Köpenhamns skönheter förjagade
helt och hållet detta minne.

Första söndagsaftonen efter de andras ankomst var det
bal i koloniens danslokal, som var tunnbindarverkstaden.

Jag behöfver knappast nämna, att alla expeditionens
medlemmar, med undantag af Ravna, voro med, liksom
alltid sedermera när det var dans, och det var ofta.

Det är ej lätt att beskrifva det intryck grönländarnes
dans första gången gjorde på mig. Det lilla rummet alldeles
fyldt med stoj ande människor, de vackra, färgrika dräkterna
i täta vaggande klungor, de många vackra gestalterna i stark
rörelse, de glädjestrålande ansiktena, där hvarenda muskel
var lif, de muntra rösterna, det smittande skrattet, de flinka
små fötterna med hvita, röda och blå kamiker, den utmärkta
taktfasthet, hvarmed de trådde sin »reel», sin »sextur» och
de många andra dansarna, — alltsammans verkade i hög grad
lifvande på en stackars långt ifrån kommen vägfarare.

Många minuter var det ej vi kunde vara åskådare.
Att vi aldrig sett de flesta af dessa dansar, gjorde ingenting;
vi blefvo utan vidare krus dragna med i dansen af de små
grönländskorna. Här väntade man ej blygt på att bli
uppbjuden. De voro alla tydligen stolta, när de bemäktigat sig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:24:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfgronland/0603.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free