Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 25. Jakttur till Ameralikfjorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Joel. 555
uttryck, en bred, leende mun, som ofta förlängde sig upp mot
öronen, två små svarta, alltid plirande ögon, några
skäggstrån på haka och öfverläpp, stripigt, ramsvart hår, hvilket
som långa tagelkvastar hängde långt ned på sidorna af
hufvudet och i nacken.
Joel var en skicklig kajakroddare, men ingen
fångstman — han beskyldes för att vara för lat — och var i följd
däraf fattig. Till fiske, hvilket af de egentliga fångstmännen
föraktas, renjakt och annan tillfällig sport var han däremot
mycket användbar. Han var lat. så det förslog; onda tungor
ville tillika veta, att han ej skulle ha riktigt klara begrepp
om skilnaden mellan mitt och ditt. Hans hustru, Ane
Kor-nelia, var af samma kaliber som han själf.
Vi uppnådde den eftermiddagen Ameralikfj ordens
mynning, där vi af motvind tvungos att stanna.
Efter åtskilligt kringtumlande i mörkret — dagarna äro
den tiden korta där uppe — och efter ett par timmar
tillbragta i snöyran och kölden med att skotta upp tältplats,
släpa tältsten från stranden uppför en brant sluttning m. m.
ha vi ändtligen allt i ordning. Järnspiseln är uppstäld, en
munter brasa sprakar inne uti den, och tekitteln kokar redan
öfver och utsänder i vårt lilla trefliga tält sin lifliga arom
från fjärran östern, påminnande om hem och familjelif, medan
snöyran huserar där utanför.
Så ätes kvällsvard, cigarrerna tändas, och en känsla af
välbehag sprider sig i den lilla norsk-lapsk-grönländska gruppen.
Vi öfverlämna oss åt ett behagligt > dolce far niente», belåtne
i vissheten om, att vi nu ej ha en sådan brådska som då
vi sist lågo i tält ute på inlandsisen.
Följande dag ansåg Joel det ej bra att resa vidare: en
tämligen stark motvind blåste inifrån fjorden. Vi fingo då
nöja oss med att jaga ripor. Dagen därpå var det bättre,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
